Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. 314
tacka professorerna för de omsorger de i 24 år haft för hans trenne
söner, begagnade han tillfallet att i några frågor uttala sin tanke,
oaktadt, som han sjelf erinrade, han ej egentligen hade i uppdrag att
taga vård om universitetet. Han fäste då särskildt uppmärksamheten
på, att juridiska och medicinska fakulteterna ännu lemnade mycket
öfrigt att önska. Till honom vände man sig, då fara hotade, att
medicinska studiet skulle genom Skyttes förkärlek tör Durietz alldeles
dragas från Upsala öfver till Stockholm ’); och teologiska fakulteten
begärde hans bistånd för att bekomma särskilda stipendiater jämte
adjunkterna2).
Det hade dröjt ända till October 1645, innan universitetet vidtog
någon åtgärd, för att fylla kanslersplatsen, ty först då afgick deras
bref till Oxenstjerna, hvari de begärde hans samtycke3). Men det
dröjde mer än ett belt år, innan hans utnämning följde. Orsaken
har möjligen varit någon tvekan å lians egen sida. Han skall hafva
yttrat till Lenæus, som framförde universitetets begäran, att ban ville
slippa undan, ty ban vore belastad med riksens ärenden. Men då
denne föreställde honom, att ban ändå i allt skulle blifva en kansler
utom till namnet, hade han gifvit vika4). Kanske har dock äfven
den börjande spänningen mellan Kristina och den gamle rikskansleren,
hvars häfdvunna anseende och starka jämna personlighet i mer än
ett afseende var henne obeqväm, häri haft någon del, så att möjligen
Kristina varit emot saken och han derför sjelf tvekat. Först d. 15
November 1646 utfärdades fullmakten för honom.
Den store rikskansleren var visserligen ej längre, hvad ban i sin
mannaålders kraftigaste dagar varit. En verksamhet, som aldrig känt
hvila och som omfattat ej blott Sveriges utan halfva Europas intressen,
hade jämte årens tyngd och sjuklighet angripit hans krafter. Man
känner, att ban är vorden en gammal man, och sjelf har ban nog
också känt, att liksom hans inflytande på styrelsen af andra
förlamades, så var lian ej heller sjelf längre mäktig samma aldrig
hvilande arbete, som fordom. Men ban är samme sjelfständige,
besinuings-fulle, klarsynte och vise man, som ban alltid varit. Samma kärlek
till fosterlandet, samma känsla af pliktens bud och samma varma
intresse för bildningens sak lågade ännu i hans bröst. När ban
uppträder i konsistorium, är det som talade en fader till sina barn; allt
’) Prof. Behm, till Axel Oxenstjerna d. 2 April 1644 (Oxenstj. brefvexl.).
2) Den 27 Sept. 1645 (Riksarkivet, Acad. Upsal. VI).
3) Den 1 October 1645 (orig. anf. st.).
4) Konsist, protokoll d. 20 Januari 1647; d. 30 October 1646 tacka ärkebiskop
•och konsistorium honom, för att han vill blifva kansler. Fullmakten fins i
Riks-regist raturet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
