Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unge Liljehööks drap 1648.
3-25
Man skulle noga tillse, att de adliga studenterna, så fort de
derför voro mogne, afhörde fiireläsningarne och inställde sig i examina;
ville de ej underkasta sig universitetets lagar, så tiuge de draga
bort. — Professorerna skulle med Hit sköta sitt kall och ej taga sig
något annat före, som kunde förhindra detta; de gamle kunde för
sina gjorda tjenster något förskonas, men de yngre måste desto
flitigare drifva sina exercitier. — Om en stipendiat reste bort utan lof,
skulle ban mista sitt stipendium. När professorerna härvid erinrade,
att många voro sä fattiga, att de måste vara borta en tid för att
förtjena ihop, hvad de sedan kunde lefva af, gaf ban det stränga, men
i visst fall nog riktiga svaret: »den som är så pauper, hvartill skall
han vara vid akademin»; det vore bättre göra färre och större
stipendier, så att folk kunde blifva qvar; kommunitetet hade varit en
god sak, om man betraktat det som ett barmhertighetsverk såsom i
Holland och vid de svenska hospitalen, »lueu», tillade ban, »det går
intet så till här, de äro intet så nyttige skaffare, utan se på sin profit».
Ingen fins som ej känner den aristokratiska riktning, i hvilken
det svenska samhället utvecklade sig i följd af de stora krigen, som
togo svenska adelns alla krafter i anspråk, men ock belönade den
med makt, rikedom och anseende. På alla områden sköt dess
inflytande och dess undantagsställning fram och blef för de andra
samhällsklasserna kännbart, stundom tryckande. Äfven i universitetets
historia framträder det, och vi hafva sett, huru man skonade, det,
när det gällde de unga adliga telningarnes anspråk på ett oberoende,
som ej stod väl tillsammans med ordningen vid universitetet. Ett
märkligt exempel på, huru man ryggade tillbaka för att träda adelns
anspråk för nära, erbjuder historien om den unge Liljehööks
vådadråp 1(14*.
Den bekante fältherren Johan Liljehöök, som stupade vid
Leipzig 1(542, hade bland andra barn efterlemnat en son af samma namn,
hvilken vid sju års ålder sändes till Upsala. Redan dagen efter sin
ankomst blef ban (d. 10 Februari), några timmar förr än han skulle
undergå deposition, af våda ihjälskjuteu af den femtonårige Kristian
Strömfelt1) i dennes kammare; den senare hade siktat på lek med sin
bössa, utan att veta, att. den var laddad. Konsistorium lät genast
arrestera Strömfelts dräng och anställa ransakning med begge, men
drängen, som blifvit uppskrämd, att det gällde hans lif, beredde sig
tillfälle att Hy ur arresten. Oxenstjerna aflät d. 10 Mars ett allvar-
’) Son till statssekreteraren och landshöfdingen Johan Fegræns, adlad
Strömfelt. Martinus Olai Nycopensis säger, att hans hustru är med S. beslägtad; Ausius
kallar sig besvågrad med ena parten (Kons. protok, d. 15 Mars och 30 Ang. 1649).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
