Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Räntmästar Chrazelii slarf.
339
Omsider började man dock vakna upp ur sin sömn; 1649 (d. 28
Nov.) erinrade rektor, att hvar inspector ærarii skulle göra räkenskap
för sitt år; man skulle ej skylla allt på räntmästaren, att ban dröjde
så länge; Franck påstod då, att ban ej kunde få honom att göra
räkenskap tör den tid, då ban var inspektor, hur ofta ban än derom
påmint Räntmästaren fick den ena påminnelsen efter den andra
och var ständigt färdig med löften, och till en tirl lät man sig
dermed nöja. Men om våren 1651 hotade man honom med suspension,
tills ban finge räkningarna färdiga, utan att dock deraf göra något
allvar ’). Emellertid hade äfven kammarkollegium vaknat upp och
begärt redovisning. För att undgå faran reste Chruzelius upp till
hufvudstaden i December 1651 och lyckades verkligen förmå Axel
Oxenstjerna att hos kammarkollegium begära uppskof till nästa
midsommar; ban behöfde just nu resa ikring och in kräfva räntorna och
föryttra spannmålen; dessutom hade några af hans fogdar dött och
lemnat stor oriktighet efter sig-). Under hans frånvaro fälldes i
konsistorium skarpa ord om hans förvaltning. Man anmärkte, att
han ej ville redovisa för städseln af akademibönderna, utan ansåge
den som sin sportel, i likhet med hvad hans företrädare tillåtit sig,
ocli detta ehuru Oxenstjerna uttryckligen förklarat vid visitationen
år 1637, att ban icke egde behålla den. Stigzelius anmärkte också
riktigt, att de föregående missbruken gåfvo honom ej någon rättighet;
saken vore dessutom farlig, ty bönderna blefvo derigenom af hans
godtycke beroende, hvilket för godsen kunde hafva ytterst menliga
följder 3), Det mörknade alltmer omkring den olycklige räntmästaren.
I Maj 16524) afgick bref från kammarkollegium, att Chruzelius icke
på 14 år afgifvit någon redovisning När uppskofstiden en månad
senare gick ut, voro ej några räkningar af honom inlemnade, och
hvarken skriftligen eller muntligen meddelade ban sig vidare med
kanslern. Ingenting syntes nu kunna rädda honom, då döden
plötsligen befriade honom från ansvaret och vanäran d. 11 Juni 1653.
Konsistorium sammanträdde samma dag och beslöt att försegla
hans papper, men var nog oförsigtigt att ej genast lägga beslag på
dem, hvilket sedan förorsakade oerhördt trassel, innan man af den
envisa enkan kunde utverka deras uppvisande, hvarjämte hon tyckes
hafva upptagit åtskilliga skuldförbindelser i förhoppning att på dem
enskildt utkräfva penningar. Rikskanslern, hvilken konsistorium ge-
’) Enligt kons. prot. d. 10 Sept. 1651; i vårens protokoll liar jag dock ej
funnit någon dylik hotelse.
J) Oxenstjernas bref af d. 22 Dec. 1651 fins i afskrift bland kanslersbrefven.
3) Konsist, prot. d. 7 Januari 1652.
4) Den 3 Maj (kammarark., kamrer Sandbergs saml. oin läroverken s. 243.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
