Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Jurisdiktionen. Förarbeten till nya konstitutioner. Kansleriat och prokansleriat. Det större och mindre konsistoriet. Fakultetsinrättningen. Rektorsembetet. Rectoratus illustris. Professurernas antal och vexlingar af deras innehafvare. Adjunktsinstitutionen. Öfrige tjensteman. Universitetets byggnader. Biblioteket, boktryckerit och bokhandlare. — Öfversigt, af den ekonomiska ställningen efter 1626. Professorernas löner och öfriga förmåner. Egendom och donationer. — Studentantalet. De adliga studenterna. Nationsföreningarnes uppkomst. Depositionen. Råheten och våldsamheten i seder. — Föreläsningarne. Disputationer och examina. Promotioner. De enskilda studierna. De särskilda läroämnena. Framstående lärjungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Professorernas löner oeli öfriga förmåner. 374
och professorerna på 1637 års riksdag, då fråga var om mindre
högskolors upprättande i Aho och Linköping, yttrade, att det ej borde
falla sig svårt att aflöna lärarne »helst medan icke af nöden är, att
alla professorer så stora stipendia hafva som uti Upsala, utan låta
sig benöja med något ringa såsom i Westerås» ’). När icke dess
mindre vi möta upprepade klagomål öfver lönernas ringhet, beror
väl detta till stor del derpå, att kopparmyntet oupphörligt föll, och
att regeringen ändock höll på, att lönerna skulle utgå efter samma
kurs som under Gustaf Adolfs tid eller 12 mark kopparmynt på 1
riksdaler i silfver’-). 1640 gjorde hon dock den eftergiften, att
professorerna skulle utfå sin lön efter en kurs af fjorton mark, och när
hon sjelf 1643 bes timide kopparmyntets lagliga kurs till 15 mark 3),
hafva väl lönerna på denna grund utbetalts. Begäran om
löneförbättring fortfor dock och var kanske icke oberättigad, då, som jag
nämt, Axel Oxenstjerna sjelf 1647 förklarade, att ingen professor
borde hafva mindre än 500, kanske 600 till 700 daler. Och Kristina
gick den till mötes genom att i nya staten af 1648 bestämma alla
professorslöner till 700 daler; det var första gången alla löner sattes
till lika belopp. Härmed måste man varit nöjd; utlänningen
Freins-heimius, som 1642 inkallats, yttrade 1650, att professorerna hade
större löner, än på något annat ställe, för så vidt ban visste, att ej
tala om de särskilda ynnestbevis af drottningen, hvilka nära nog en
hvar fått röna4).
De flesta tjenstemän fingo proportionell del af dessa
löneförhöjningar. De egentligen eftersatte voro de stackars filosofie
adjunkterna, hvilka alltifrån 1624 hade 100 daler och deruti icke fingo
någon förhöjning 1648. De öfrige adjunkterna hade 150 daler och fingo
dessutom emellanåt personliga lönetillskott.
Kn annan fördel, som professorerna åtnjöto, var den, att en hvar
(teologerna naturligtvis undantagne, som hade sina præbenden) fick
vid sin utnämning anvisning på ett kronohemman så länge ban stod
qvar i tjensten, fritt för vissa och ovissa utlagor5). Hur mycket
’) Thyselius, Bidrag till svenska kyrk. o. lärov. hist.. Stockh. 1848 s. 44.
2) Se ofvan s. 272.
3) Stjernstedt, Om kopparmyntningen, Vitt. Ilist. o. Ant. Acad. Handl. 23.
s. 119). En riksdaler i specie var således 1 ’/2 daler silfvermynt eller 33 , daler
kopparmynt, och 1 daler silfverm. = 2’, dal. kopparm.
4) Ereinsheimii Orationes s. 396.
s) Häri låg något otydligt och det blir ej tydligare deraf att i flera bref säges
uttryckligen »extraordinarie krigslijelper undantagne", ty af andra bref synes, att
derunder kunde räknas äfven Mantals- och Boskapspengar. Men något långt gingo
väl i alla fall professorerna, dà de fordrade att bönderna å dessa hemman skulle
betraktas som sätesgårds och ej som förläningsbönder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
