Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Jurisdiktionen. Förarbeten till nya konstitutioner. Kansleriat och prokansleriat. Det större och mindre konsistoriet. Fakultetsinrättningen. Rektorsembetet. Rectoratus illustris. Professurernas antal och vexlingar af deras innehafvare. Adjunktsinstitutionen. Öfrige tjensteman. Universitetets byggnader. Biblioteket, boktryckerit och bokhandlare. — Öfversigt, af den ekonomiska ställningen efter 1626. Professorernas löner och öfriga förmåner. Egendom och donationer. — Studentantalet. De adliga studenterna. Nationsföreningarnes uppkomst. Depositionen. Råheten och våldsamheten i seder. — Föreläsningarne. Disputationer och examina. Promotioner. De enskilda studierna. De särskilda läroämnena. Framstående lärjungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 De särskilda läroämnena: historia.
i teologiska fakulteten. Vid hans sida stod den i förtid bortryckte
Odhelius, som i literär verksamhet öfverträffade sina medbröder och
ansågs för en af sin tids bäste teologer.
Teologernas företräde framför de öfrige lärarne framlyser af deras
högre löner och deraf att det tor en filosofie professor ansågs som
en rättmätig belöning för trogen tjenst, att han, såvida naturligtvis
ban icke var alldeles olämplig, befordrades till en plats i teologiska
fakulteten. Så kom Lenæus från lärostolen i hebreiska ocli grekiska,
Jonas Magni från den i historia och politik, Laurelius och Stigzelius
från logiken, Emporagrius från fysiken, Stalenus från grekiskan och
Brunnius från historien. Emedan teologin var det förnämsta studiet af
alla och flertalet sträfvade att blifva prester, hade teologerna ett
ojämförligt större antal åhörare, än de andra. I)et gällde isynnerhet om
professorn i dogmatik. Vid examen 1629 hade ban fi’;) åhörare, de
som föreläste öfver gamla och nya testamentet 4H ocb 50 (den som
tolkade Esajas blott 0). Af de andra har ingen öfver 20 åhörare,
utom professorn i fysik, som har 09 stycken.
Juridiken representerades af tvenne professorer, en i svensk rätt
— hvilken dock äfven skulle behandla sådana ämnen ur den romerska
rätten, som erbjödo lämpliga jämföreker med svenska förhållanden —,
och en i de romerska institutionerna. Under första, året efter Gustaf
Adolfs död fans ingen professor alls, ty Sidenius, som KUR) blifvit utnämd
till professor i romersk rätt hemkom ej förr än 1633. Följande året
flyttades den utmärkte Loccenius från professuren i historia in i juridiska
fakulteten, hvarvid ban bytte ämne med Sidenius, som således
öfvertog svenska lagen. När denne under ären 1630—1039 tjenstgjorde
i hofrätten i Stockholm låg bela bördan på Loccenius ensam.
Oxenstjerna anmärkte vid visitationen 1037, dels att de juridiska studierna
ej visade goda frukter, hvarpå magistraten i Upsala kunde tjena som
exempel, dels att en tredje professor och två adjunkter kunde
behöfvas, dels att en af professorerna borde »distinguera svenska lagen»
och tolka henne på svenska. Med adjunktstillsättningen gick det
icke fort, och egen nog föreföll den utväg, som man under tiden vidtog.
Ar 1646 blef nämligen ordinarie professorn i grekiska, Henricus Ausius,
utnämd till e. o. professor i juridik, en plats, som han skötte i fem
år’), till d. 25 Fehr. 1651, dä Nicolaus Sparrman utnämdes till
förste juris adjunkt. Följande året d. 30 October fick fakulteten en
o. o. professor i Nicolaus Jacobi Buræu.s.
Sidenius har icke författat synnerligen många afhandlingar och
’) Ausius utgaf härunder Hera disputationer i juridik, såsom De niodis
aequi-rendi, legum theoria, justitia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
