Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Jurisdiktionen. Förarbeten till nya konstitutioner. Kansleriat och prokansleriat. Det större och mindre konsistoriet. Fakultetsinrättningen. Rektorsembetet. Rectoratus illustris. Professurernas antal och vexlingar af deras innehafvare. Adjunktsinstitutionen. Öfrige tjensteman. Universitetets byggnader. Biblioteket, boktryckerit och bokhandlare. — Öfversigt, af den ekonomiska ställningen efter 1626. Professorernas löner och öfriga förmåner. Egendom och donationer. — Studentantalet. De adliga studenterna. Nationsföreningarnes uppkomst. Depositionen. Råheten och våldsamheten i seder. — Föreläsningarne. Disputationer och examina. Promotioner. De enskilda studierna. De särskilda läroämnena. Framstående lärjungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
Modersmålets försummande.
dessvärre icke kunde ens felfritt skrifva det latinska språket, att de
store författarne ej längre lästes, ja! ej ens voro till namnet kända,
och att man i deras ställe sysselsatte sig med de torraste och
magi-aste saker i hopp att derigenom hinna till vältaligheten ’). Det
valde ofruktbara skolastiska liårklyfverierna, på hvilka han här syftade.
Samma klagan hördes några år senare från hans lärde landsman
Boeclerus, som anmärkte att studenterna blygdos att sysselsätta sig
med Cicero, Cæsar och Livius, hvilka ansågos blott böra till skolorna,
utan skyndade till högre vetenskaper, dem’ de icke lörstodo 2).
Undervisningen af sådane lärde och snillen, som Freinsheimius,
Schefferus och Boeclerus blef dock ej utan djup inflytelse. De begge
förstnämdes editioner af latinska författare gåfvo studierna en
helsosam riktning mot sjelfva källorna. Scliefferi djupsinniga afhandlingar
väckte uppmärksamheten på klassiska folkens samhällslif och
statsinrättningar. Af våra infödde professorer var väl ingen i fegentlig
mening stor latinare, om och mången med kraft och klarhet
begagnat sig af Romarspråket. Den bäste, ülaus Verelius, var ännu ej
professor, utan hade som räntmästare att handskas med drätselns
torra angelägenheter. Hans bref vittna om en icke vanlig makt öfver
det latinska språket och utmärka sig för en klassisk, stundom väl
mycket efter Cicero härmad, stil.
Vårt eget tungomål, som i en Gustaf Vasas och Gustaf Adolfs
manliga och gripande vältalighet visat, huru mycket som af det kunde
göras, försummades alldeles. Gustaf Adolfs tanke att inrätta en
professur i svenska språket blef icke upptagen efter hans död.
Modersmålet ingick ej ens på indirekt väg i undervisningen genom att
användas af lärare och och lärjungar. Föreläsningarne höllos på latin,
och utländske, äfven latinske författare tolkades på detta språk. När
Skytte d. 9 Nov. 1639 föreslog, att professorerna stundom skulle
förklara på svenska, ville ingen gå in derpå, ty detta borde ynglingarne
hafva lärt redan i skolan. Följden häraf blef den, att i vårt språk,
som dock egde så rika tillgångar inom sig, alla möjliga främmande
ord innästlade sig som ett yppigt ogräs. Det kom derhän, att man
anträffar nästan flera utländska uttryck än svenska. Latinet hade
först öfvervigten, men kring seklets midt började franskan få
öfvcr-taget, hvaraf en verklig förbistring uppstod3). Den svenska satsbyg-
’) Freinsheimii Orationes s. 45 och 127.
2) Biografiskt Lexicon s. V, s. 14C, not*.
3) Naturligtvis afser jag här språket i allmänhet. Universitetets handlingar,
särskildt protokollen, uppvisa ännu en godtycklig blandning af latin och svenska.
Som prof på huru Skytte sjelf liksom alla andra slafvade under språkblandningen
vill jag anföra följande mening i hans href lill Axel Oxenstjerna d. 15 Nov. 1039:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
