Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken befallning upprepades i bref af d. 17 januari. Under den
följande månaden var ock konsistoriet ifrigt sysselsatt med arbetet,
som synes hafva utan egentliga störingar fortgått, tills i
sammanträdet d. 28 febr. den dolda spänningen mellan teologer och
filosofer kom till öppet utbrott vid behandlingen af frågan om
nödvändigheten af en teologisk preliminärexamen för dem som ämnade taga
den filosofiska graden. I teologernas ögon var en dylik anordning
nära nog en lifsfråga för de teologiska studiernas bestånd. Dessa
syntes ej längre innehafva den gifna öfvervikt som de hittills ägt,
andra studier och andra banor, särskildt statstjänsten, lockade
ungdomen, och Stigzelius hade vid kanslerns januaribesök bittert
beklagat sig öfver "paucitas studiosorum theologiæ". En bestämmelse i
dylik riktning synes verkligen hafva blifvit så godt som fastslagen
vid samma besök, och det just på kanslerns eget initiativ,1 och denna
garanti ville teologerna helt naturligt icke släppa. Såsom skäl för
denna bestämmelse kunde från deras sida med visst berättigande
framhållas,8 att ej få filosofie magistrar trädde direkt i kyrkans
tjänst, och att äfven för dem, som till en början ägnade sina
krafter åt skolan, denna ofta blott var en öfvergång till kyrkan; en
sådan tvångsbestämmelse var enligt deras mening absolut af nöden,
ty om icke den akademiska ungdomen under de år, då den
förberedde sig till graden, på något sätt eggades till teologiska studier,
skulle den ej befatta sig med sådana. Tydligen spelade ock den
kyrkliga och konfessionella synpunkten en roll vid detta yrkande.
Den filosofiska fakultetens professorer funno emellertid
bestämmelsen både onödig och för sig kränkande. De sågo däri ett utslag
af teologernas hersklystnad och sträfvan att ånyo befästa teologien
i det välde, som den förut öfvat öfver de andra vetenskaperna, men
som i och med dessas utveckling måste synas allt mer oberättigadt.
Det var alltså ytterst för sina vetenskapers själfständighet och
oberoende af teologien, som medlemmarne af den filosofiska fakulteten
kämpade, men de förbisågo, hvad som under tidsförhållandena kunde
vara till en viss grad berättigadt i teologernas kraf, och valde för
sina angrepp mot dessa de häftigaste uttryck. — Poeseos professorn
Laurentius Fornelius, som med mycken häftighet förde filosofernas
talan i konsistoriet, beskyllde öppet teologerna för att af
maktlystnad söka förvärfva en dominatus öfver de öfriga. Man kunde
emellertid i examensfrågan ej komma öfverens, och det var då naturligt,
att bägge parterna för dess lösning hänvände sig till kanslern. De
1 Teolog, fakult. t. kanslern 7 mars och kons. prot. d 28 febr.
’•’ Jag lånar här ordagrant K. Holms träffande analys af motsatsen i
fakulteternas uppfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
