Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
nåden at’ en myndig förmans stadiga tillsyn gjorde, att, med tillvaron
af sämre elementer, kunde pliktförgätenheten, slappheten och
egen-rådigheten tämligen fritt gripa omkring sig. Den inre tvedräkten,
denna icke ovanliga kräftsjukdom i de lärdas republik, inom hvilken
den enskilde ofta icke vill erkänna annan lag än sin egen ofelbara
uppfattning och vilja, hade öppet spelrum, då lagens synliga
representanter voro så långt i fjärran, att man nästan glömde deras
tillvaro. Personliga slitningar och partifäjder, här oftast i form af
fakultetskonflikter frodades på ett betänkligt sätt, upprörde sinnena
och trädde hindrande i vägen för ett enigt och framgångsrikt
arbete på universitetets stora väsentliga uppgifter. Förgäfves
höjdes varnande röster. Seniorn i teologiska fakulteten, domprosten
Lars Stigzelius, professor redan i Gustaf Adolfs dagar och betydande
både som personlighet och universitetsman, sökte allvarligen föra
sina yngre kolleger till minnes, att tiderna nu voro sådana, att de
måste hålla sig fria från trätor, för att icke därigenom skada
universitetet och förtörna konungen. Hans ord gjorde så mycket
mindre verkan, som de fälldes midt under den heta konflikten (1657)
mellan teologiska och filosofiska fakulteterna, om hvilken jag nedan
skall meddela något. Till någon sammanhållning finner man ej
spår, annat än då det gällde att skydda gemensamma ekonomiska
intressen, som voro i fara.
Svagheten i pliktkänsla framlyser tydligen af hvad som
passerade vid rektorsvalen i Maj 1657 och 1658.1 Trots anseendet och
förmånerna var denna värdighet då ej föremål för åtrå, ty man skydde
därmed förenade besvärligheter och ansvar. Skytteanske professorn,
Johannes Schefferus, var i tur att komma i åtanke vid förra tillfället,
men ban ursäktade sig med, att han på högre uppdrag hade ett
arbete att fullborda, förutom det att han såsom främling icke hunnit
göra sig förtrolig med universitetets stat och akademigodsens skötsel;
och denna hans ursäkt godkändes. Professorn i matematik, B.
Hed-ræus var nu närmast i ordningen, men äfven han åberopade något
offentligt bref som borde befria honom. Af hvad art detta var
förtälja ej handlingarna, och konsistoriet ville icke godkänna förfallet,
samt beklagade sig öfver, att han icke gjort några svårigheter, då
det gällde att mottaga de indräktiga befattningarna af Inspector
ærarii och och inspector stipendiariorum, men väl nu, då det var
fråga om det viktiga rektoratet. Förnyade budskickningar till
Hed-ræus (som ej var närvarande i sessionen) förde blott till det
trots-siga och ohöfiiga svaret, att "om konsistoriet än 10 gånger
decer-nerade honom rectoratus, blifver han likväl intet och går ej häller upp
1 Kons. prot. (5 Maj 1657, 19 och 26 Maj 1658.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
