Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
kunde den filosofiska fakulteten ju synas hafva goda skiil för denna
sin uppfattning, ty man ägde ju förutsätta, att de som af biskoparne
be värdigats med prästämbetet borde anses äga eller åtminstone en
gång hafva ägt de insikter i teologiens hufvudstycken, som genom
den nya examen skulle styrkas. Men i verkligheten förhöll sig saken
annorlunda. Biskoparne måste ofta ute i sina stift ordinera och i
lägre lägenheter insätta personer som visserligen ej fyllde måttet af
teologisk bildning; för de bättre lägenheterna åter, till hvilka den
filosofiska graden ansågs vara en stark merit, hade alltid teologisk
lärdom ansetts vara nödig. Sakförhållandet uttrycktes med klarhet
af Stigzelius i dennes yttrande: "Det fordras större cognitio rerum
theologicarum af en magister som med tiden vill bekläda ett
förnämligt ämbete, än af den som allenast blifver en kaplan eller
bekläder något nedrigare ämbete, till hvilket mindre eruditiou
behöfves, och därföre sker det, att in ordinationibus då präster vigas
tolereras många nævi ratione ordinationis in ordinandis, hvilka i en
magistro intet må tålas, hvarför ock denna examen candidatorum
bör gå vidare än ordinandoruin." Argumentet var riktigt och
talande. Men därtill kom, att man fruktade, att om filosofiska
fakultetens tillämpning af nya stadgan finge häfd för sig, skulle ännu en
annan följd däraf kunna tänkas, nämligen att djäknarne, tvärt de
lämnat skolan, sökte ordination och sedan icke begåfvo sig till
uni-sitetet, förr än de, i och för vinnande af ett bättre pastorat, ansågo
behöfligt att aflägga graden. Filosofiska fakulteten hade emellertid
skickligt sökt sig en ny förskansning bakom den tillflykten, att en
teologisk examen, affordrad dem som redan blifvit präster, måste
anses innebära en förolämpande misstro till de högvördiga
biskoparnes förmåga att bedöma sina orditiandi. Men äfven detta försök
misslyckades, i det så väl ärkebiskopen, som biskop Laurelius och
öfverhofpredikanten Emporagrius, hvilka bägge senare då för
kyrkolagsarbetet uppehöllo sig i Upsala, förklarade, att kyrkans förmän
delade den teologiska fakultetens uppfattning och med tillfredsställelse
hälsat den nya examens inrättande. Inför en dylik enhällighet inom
kyrkan och kanske än mera inför prokanslerns bestämda erinran,
att lagens bokstaf vore alldeles klar, samt att man ej ägde
själf-villigt tumma på K. Maj:s förordningar, föll den filosofiska
fakulteten undan, och striden synes med ingången af år 1658 varit
alldeles utagerad, alldenstund den teologiska fakulteten sedan utan
protest verkställer sin examination och, som det tyckes, regelbundet
förlägger den till tiden närmast före filosofie kandidatexamens afläggande.
Hela striden kan från vår tids ståndpunkt först taga sig ut som
ett ingrepp i studiernas frihet och därmed äfven som ett öfvergrepp
üpn. Univ. Hist. II, 1. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
