Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
från teologernas sida, riktadt inot den fria forskningen. Och
otvifvelaktigt låg under densamma något af den gamla teologiska
uppfattningen, att öfriga vetenskaper icke voro annat än ancillæ fidei,
men i botten var bägge sidornas åskådning i lika hög grad präglad
af den medeltidens skråanda, som ännu beherrskade universiteten i
allmänhet. Och man har rättvisligen att väl komma ihåg, att
nästan alla den tidens filosofie magistrar direkt eller med
skolverksamheten som mellanstadium trädde i kyrkans tjänst, hvadan teologerna
hade både rätt och skyldighet att värna om hvad de ansågo denna
kyrkas intressen med rätta fordra.
En annan fäjd, om ock af mera personlig art, som samtidigt
väckte stor uppmärksamhet, var den som Terserus förde med sin
kollega, orientalisten Christian flavius. I densamma spelade
många faktorer in. Bägge voro lärde män och rörde sig på samma
område, den orientaliska filologien, den ene som teolog, den andre
som linguist, men här var gränsen hårfin mellan teologisk och
profan vetenskap och en sammanstötning oundviklig mellan personer
af sådan sjelfkänsla som dessa rivaler. Härtill kom äfven hos
Ravius en ovanlig lärdomshögfärd och inbilskhet, för att ej tala
om vissa underligheter i lynne och idéer, som ibland nästan komma
betraktaren att tvifla på, att mannen haft alla sina skrufvar i behåll.
Redan detta gjorde honom osympatisk för Terserus, men ovänskapen
fick en personligt bitter karaktär, sedan Ravius tagit sig före att
hätskt och öfvermodigt häckla Terseri stora pågående arbete, en
kritisk kommentar af Genesis. Och den senare uppretades än mera
af att se, huru den opåkallade kritikern samtidigt ogeneradt
försummade sina ämbetsplikter. Det hade därför länge varit Terseri önskan
att få bort "den onyttige mannen", som han kallade honom, från
universitetet, och genom sitt inflytande hos De la Gardie hade han
ock slutligen lyckats utverka, att Ravius d. 16 juni 1655 utnämndes
till kunglig bibliotekarie i Stockholm. Men sedan kanslern väl
lämnat Sverige, stannade Ravius ogeneradt kvar i Upsala, föredragande
den säkra lönen vid universitetet framför den ovissa utsikten till
arvodet i Stockholm, och för att gifva bättre sken åt det
egenmäktiga förfarandet, tog han sig för att att föreläsa, hvilket ban
dittills icke gjort på många år. Man kan lätt tänka sig Terseri
förargelse, och att denna måste stegras till verklig harm, när Ravius
ej nöjd härmed nu äfven begagnade sin förlängda vistelse i Upsala,
för att låta teologerna veta, huru en äkta orientalist förstode att
handtera den bibliska exegesen. På våren 1656 sammanskref han
nämligen en afhandling öfver 30:de kapitlet i Genesis med titel:
De dudaim rubenis, hvari han enligt Terseri åsikt alls icke höll sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
