Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
år med att infinna sig’ och måste af filosofiska fakultetens dekanus
påminnas om hvad hans ämbete kräfde.1
En bekräftelse på att tillståndet var bedröfligt finner man ock
i ett intressant uttalande som vid denna tid gjordes af den unge,
alltmer framträdande Olof Rudbeck, låt vara att hans lifliga fantasi
och starka uttryckssätt mana till en viss försiktighet i allmänhet
inför hans uppgifter.8 Han beklagade sig, att universitetet befann
sig i ett dåligt, trätsamt och oenigt tillstånd, hvartill han fann
orsaken ligga däri, att några få regerade både öfver kolleger och
studenter, men framförallt i det dåliga och odugliga sätt, hvarpå
studierna anställdes. Med icke ringa öfverdrift tillade han, att om
K. Maj:t ville bland de 1,500 studenter som nu funnes hafva en
skicklig teolog, jurist, läkare, arkitekt, olficer, fysiker, linguist eller
matematiker, skulle det vara lika svårt som att hitta pomeransträd på
Långheden; däremot skulle, mente ban, öfvertygad om sin egen styrka
och sina reformtankars bärkraft, om ban finge styra och ställa
med detta efter sitt hufvud, man inom få år skapa så lärda karlar
i alla fakulteter, att det aldrig skulle göras behof att söka
dylika i främmande land. Och när lian själf ej långt därefter tog
plats i konsistoriet, karakteriserade ban icke så illa en af dess
svagheter med att säga, att i sessionerna skulle ej talas allena om, huru
säden skulle säljas och bönderna förmås att riktigt utgöra sina
utlagor, huru mycket skulle bötas för blånader och huru professorerna
måtte ordentligt få ut sin lön.
I ett afseende har dock fullständig enighet rådt i detta annars
så söndrade konsistorium, och det var när det gällde att värja sig
för faran af att se öfvertaliga professorer, särskildt extra ordinarie,
påträngas universitetet, hvarigenom lefvebrödet för de ordinarie
utsattes för en verklig fara, då inkomsterna ansågos nätt och jämt
täcka de ordinarie utgifterna. Yi erinra oss af det föregående, huru
det klagats häröfver inför Kristina och Karl X, ehuru med ringa
framgång.3 Sedermera hade under tidens fortgång de öfvertaliga
ordinarie professorerna som funnits 1654 försvunnit,4 men de extra
ordinaries antal hotade i stället att tilltaga. Fruktlöst hade man
1 P. Ljungh till Ravius 11 dec. 1660 (orig. Ups. Bibi. N 478). Det är
betecknande för tidens uppfattning af pliktens bud, att denne Ravii
medbröder i fitjden med Terserus insockrar sin maning till Ravins att inställa
sig i vackra fraser och slutar med att säga, att han mycket mot. sin vilja
ansett sig böra komma med en liten erinran.
2 O. Rudbeck till Pontus De la Gardie d. 24 okt. 1659, tryckt i Bergii
tal om Stockholm för 200 år sedan (Inträdestal i Vet. akademien 1758).
3 Del 1 s. 345—348 och 352.
4 Se ofvan s. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
