Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det väl gått an. Men det visade sig, att denna "certissima
aca-demiæ hujus pestis", som Terserus träffande kallade institutionen,1
var af smittsam art. Den 8 juli 1655 nämde K. Maj:t Petrus Eliæ
Gavelius till e. ordinarie juris professor, för att få till stånd de
föreläsningar i folkrätt, som sakkunnige förordat och konstitutionerna
anbefalt; och som juris adjunktslönen ej var högre än 150 daler, måste
här ytterligare 350 anskaffas. Vinsten af att erhålla denne ingalunda
obegåfvade, men anspråksfulle, trätlystne och själfrådige man2 knuten
vid universitetet var ganska tvetydig. En oneklig vinst åter var,
då K. Maj:t d. 29 maj 1658s gaf samma titel och lön åt den unge
Olof Rudbeck, ehuru naturligen hans medicine adjunktslön å 150
också måste höjas till 500 daler. Ganska tvetydig var förmånen af,
att kanslern d. 13 sept. 1660 gaf Johannes Buscagrius fullmakt som
e. ordinarie professor i orientaliska språk. Mannen var ej något
ovanligt ljus och blef snart omöjlig till all tjänst, dessutom fanns
ju en ordinarie professor i ämnet; det var föga tröst, att kanslern
bestämt dennes lön till blott 300 daler. Måttet var nu rågadt, och
konsistoriets tålamod uttömdt, så mjrcket mera som P. Rudbeckius
företett något nytt kanslersbref, hvilket godkände hans anspråk på
en innestående lönefordran. Det tog bladet från munnen i bref till
kanslern af d. 22 oktober 1660, hvari det afbad sig flera extra
ordinarie anvisningar, då staten icke mäktade bära dem, och obotlig
skada vore däraf att förvänta. För att styrka detta uppdrog det
en dyster målning af universitetets ekonomiska ställning. En stor
del af bönderna, hette det, voro afsigkomna och åtskilliga gods öde,
för den stora missväxtens skull hade man nu måst eftergifva
mycket af deras utlagor. Utgifterna hade stegrats på åtskilliga håll;
härvid var det för konsistoriet ett tydligt nöje att omtala, att
Terserus på grund af kungligt bref utfått sina förskotter för det dyra
tryckeriet och att ändock en dryg post ännu återstode att betala
för samma institution. Sina rättmätiga resterande lönebelopp från den
Chruzeliska tiden hade de ordinarie professorerna icke utfått, under
1 Terseri ofvan onitalda bref af 25 dec. 1G55.
s Gavelius var länga tider frånvarande under läseterminerna och vägrade
till och med atl inlinna sig, om ej konsistoriet tillförsäkrade honom full
lön. Gavelius till kons:m d. 12 aug. 1656 (orig. i Ups. Bibi. I’. 45) och kons.
prot. 10 Sept. 1656 och 25 Sept. 1658.
a Kopian i riksarkivet efter originalet har detta dato. Besynnerligt är,
att kanslern i bref från Reval d. 25 Jan. 1658 (hvaraf C). Rudbeck fogar
kopia »efter originalet» till sitt bref af d. !) febr. 1685 till Inkvisitions
kommissionen, Ii. ark.), säger sig bilägga fullmakten; sannolikt är dateringen
25 jan. oriktig, så mycket mera som Rudbeck icke uppbär den ökade lönen
förr än senare halfåret 1658.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
