- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Förra afdelningen. Universitetets öden /
43

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

(let däremot de e. ordinarie professorerna erhållit sina nya, för den
fastställda staten okända löner. Det vore därför att befara, att årets
inkomster näppeligen skulle räcka till de ordinarie lönernas
utbetalande, än mindre till e. ordinarie utgifter, och på denna grund
tillstyrkte konsistoriet helt enkelt, att kanslern skulle förse
Busca-grius med något annat, t. ex. en plats vid Åbo universitet eller
Västerås gymnasium.1

Redan det sakernas tillstånd som jag nu skildrat påkallade
uppenbart kanslerns snara närvaro, så mycket mera som nära sex år
förflutit sedan hans sista besök i Upsala. Men där fans ännu en
annan sak, som ovillkorligen tycktes fordra hans personliga ingripande,
nämligen den våldsamma tvist, som sedan tre år tillbaka pågått
mellan Gavelius och Schefferus, och som myndigheterna på stället
hvarken varit i stånd att bilägga eller att afdöma. Jag går nu att
gifva en kort teckning af densamma. Den är en verklig tidsbild,
som låter oss klart se upplösningen vid universitetet och
konsistoriets vanmakt gentemot uppstudsiga egna elementer; den låter oss
ock ana styrkan af de sidoinflytanden, som i dessa tider gjorde sig
gällande å högre ort och inför hvilka universitetet stod alldeles
värnlöst.2

Striden som kom att sträcka sig öfver bela fem år begynte
därmed, att när Schelferus 1656 ventilerade sin afhandling:
Exerci-tationes publicæ in Titum Livium, pars 1, uppträdde den nyutnämde
e. ordinarie professorn P. Gavelius, som extra opponent. Schefferus
hade otvifvelaktigt uttryckt sig något oförsiktigt, åtminstone så att
det kunde af illviljan förvridas. Han hade nämligen sagt, att Romuli
lif vore ett dygdeexempel och att den himmelska värdighet, som
denne efter döden förvärfvade, vore den största belöning, som en
dödlig kunde önska sig. Häraf begagnade sig Gavelius för att mot
den aktade författaren rikta det våldsammaste angrepp. Bland annat
lär ban hafva kallat Schefferus en seductor juventutis och hotat
honom med orden i Karl X:s konungaförsäkran, att den, som komme
med blasfemi, skulle ej blott afsättas, utan straffas till lifvet.
Ingenting kan väl bättre vittna om Gavelii oregerliga lynne än ett dylikt

1 Jakob Arrhenius påstod i en senare tid, att Buscagrius själf ej velat
stanna i Upsala, men inträngts af »andra» il. v. s. Rudbeekierna, hvilkas
släkting han var (Kons. prot. 27 Jan. 1G86). Hvari släktskapen bestod har
jag ej kunnat utröna, men säkert är att O. Rudbeck sedan antog sig
Bus-cagrii sak på ett sätt, som gör ganska sannolikt, att han verksamt bidragit

till den olyckliga utnämningen.

3 De allra flesta handlingar om denna strid finnas i Ups. Bibi. U. 45j
några äfven i R. ark. E. M. Fant har i sin dissertation 1782: De controversia
inter Gavelium et Schefferum väl hastigt begagnat sig af dessa källor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2f/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free