Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
våldsamt utfall och af en så sökt anledning. Uppträdet fick ett för
Gavelius mindre behagligt efterspel, i det på Schefferi rektorsmiddag
(således i maj 1658), till hvilken äfven Gavelius var inbjuden
(Schef-ferus påstod sig då ännu ej afvetat Gavelii ilsknaste uttryck, hvilka
gått honom förbi vid ventilationen), det föll sig så, att vid den
danstillställning, som afslöt kalaset, en ung Falkenberg, som anförde
denna och som tyckte sig finna, att Gavelius afsiktligt dansade i
hans väg, brusade upp och, med den höga tanke om sig själf och
ringaktning för en simpel e. ordinarie professor, som utmärkte tidens
adliga ungdom, slog Gavelius en örfil. Det är ej omöjligt, att önskan
att hämnas den vördade Schefferus, i hvars hus Falkenberg hade
sitt hem, medverkat till denna hans våldsgärning. Det är för tidens
sociala förhållanden betecknande, att i den konsistoriesession, där
Falkenberg fick en skrapa för sitt oskickliga beteende, ondgjorde
Gavelius sig öfver, att Falkenberg, som var en blott discipulus, fått
deltaga i rektorsmiddagen, och att han, ehuru hvarken grefve eller
baron ej heller af rådsfamilj, gjorde anspråk på försteget framför
en e. ordinarie professor, under det Falkenberg högmodigt svarade,
att ban, såsom inackorderad hos Schefferus, hade lika god rätt att
vara där som motparten och att han väl visste, hvad konstitutionerna
innehöllo om ordinarie professors plats, men att han ej kunde inse,
att en e. ordinarie professor behöfde taga försteget för honom.1
När emellertid Schefferus fått reda på, huru Gavelius utmålat
honom och att han därmed fortfor, uppflammade hans retliga sinne,
och för att klämma åt sin förargliga vederdeloman, sökte ban
begagna sin rektorsmyndighet, för att hindra ventilationen af en
afhandling: "Ad tractatum Hugonis Grotii De jure belli et pacis,"
som Gavelius fått färdig 1658. Häri vann dock Schefferus ej
medhåll i konsistoriet, som med rätta ansåg, att Gavelius uppfyllt alla
lagliga former. Schefferus tog då skadan igen genom att samma
höst i sina föreläsningar öfver Pacatus spotskt och kanske hårdhändt
kritisera latiniteten i Gavelii skrifter, en punkt, hvari denne tydligen
var särdeles ömtålig. Tyvärr förgick Schefferus sig genom att om
Gavelius använda sådana uttryck, som att han vore en homo
stul-tus, stolidus et ineptus.2 Deuna Schefferi kritik titulerade åter
’ Konstitutionerna gifva adliga ynglingar af första och andra klassen
plats framför ordinarie professor, men tiga alldeles om den öfriga adelns och
andra akademiska lärares placering.
5 Fant (anf. st.) låter Schefferus redan i dessa föreläsningar utbrista i
de ofta omtalade orden, att Gavelius vore en ibipes omnium iniqnissimus.»
Det förefaller i sig icke sannolikt, att Schefferus redan då varit så uppretad,
att han kunnat i sin föreläsning använda dessa ord. De omtalas också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
