Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Gavelius i sin nya cl. 15 okt. 1G59 ventilerade afhandling: De
le-gationum jure, som en "iniqua et insulsa nonnullorum xptats".
Bitterheten låg och jäste å ömse sidor, tydligen vidmakthållen genom att
Gavelius fortfarande idisslade sin sats om Schefferi gudlösa och
farliga undervisning, och den kom till utbrott, då Gavelius vid ett möte,
som han själf begärt, visserligen erbjöd förlikning, men tillika
envist och högdraget vidhöll allt hvad han sagt. Schefferus, hvars
tålamod nu var uttömdt, kallade honom midt i ansiktet en skälm
och stämde honom inför konsistoriet.
Där begynte nu (d. 30 nov. 1659) en process som sträckte sig
genom session efter session, i hvilken Gavelius utvecklade en
oförskämdhet och advokatorisk fintlighet, som äfven i denna trätolystna
tid slår läsaren med häpnad. Så nekade han först att svara på
Schefferi inlaga, utan fordrade tvärtom, att denne skulle besvara
hans långrandiga på latin affattade apologi, som trots namnet icke
var annat än en oförsynt anklagelseskrift, hvari han angrep Schefferus
på heder och ära. Bland annat påstod han, att Schefferi afhandling
om llomulus lärde, "huru man skulle interficere reges, rapere
vir-gines och föreställa vitia sub specie virtutum, så att Macchiavellus,
som är en magister niali, hafver varit lideligare." Konsistoriet
hade svårt att få honom att erkänna, att han vore svarande, icke
kärande i processen, och än mindre ville han finna sig i, att som
konsistoriet fordrade, processen skulle efter vanligt manér föras på
svenska. På latin måste det ske, påstod Gavelius, "ty denna
con-tentio är litteraria och kan på latin bättre exprimeras V hvartill
Schefferus spetsigt genmälde, att nog hade han i sina dagar läst
latin, men Gavelii latin kunde han verkligen ej begripa. Gavelius,
som, efter hvad protokollet förmäler, bela tiden uppfört sig
"vanvördigt och bullersamt", gaf slutligen med sig, men begärde 2 till
3 dagar för att till svenska öfverföra sitt latinska svaromål. Och
konsistoriet fick vänta i hela fjorton dagar, ty på förnyade
uppmaningar om skyndsamhet svarade han med allehanda undanflykter,
ena gången att han behöfde två till tre timmar för hvarje rad, den
andra att han behöfde förlängning af tiden, ty svaret "skulle hafva
först i en odaternd inlaga af Gavelius, som jag tror höra till våren 1660,
och det heter där, att uttrycket förekom i Schefferi »andra inlagda scripto».
Detta scriptuni finns ej i behåll.
’ Det svenska språket tyckes Gavelius ej hafva beherrskat bättre än
det latinska, såsom hans inlagor till kanslern nogsamt visa, ty språket är
i dem både tungt ock konfyst. Säkerligen är han ock fader till det i
språkligt afseende vidunderliga betänkande i skolfrågan, som juridiska fakulteten
afgaf 161)4, ty hans kollega, utlänningen Lipstorpius kan ju ej antagas vara
dettas författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
