Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■i 6
händer och fötter med sig." När det inlämnats d. 14 december,
resolverade konsistoriet slutligen, att det i Schefferi disputation icke
funnit något för honom graverande. Gavelius, som vägrat afhöra
domen och dessförinnan aflägsnat sig från konsistoriet, blef utom
sig af raseri öfver utgången. Enligt hvad dåvarande rektor, Gavelii
kollega i juridiska fakulteten, D. Sidenius berättade, hade han vid
underrättelse om domens innehåll börjat springa omkring på
golfvet i Sidenii rum och ropa: "Är den disputation approberad! Är
den approberad, så vill jag icke gifva en halföre för Upsala
Aka-demie," hvarpå han ränt på dörren. Som förslagen advokat hade
han emellertid utfunderat, att hans sak ännu icke behöfde vara
förlorad, därest han kunde sätta prokanslern mot konsistoriet, och till
denne ställde han nu sina steg. För den gamle, om sin myndighet
ömtålige prokanslern framställde ban med mycken skicklighet saken
så, som vore det konsistoriets mening att gå sin förman förbi och
det i en sak som rörde religionens intressen, efter striden gällde en
afhandling med gudlösa tendenser. Härigenom lyckades ban utverka
en skrifvelse från denne till konsistoriet, att det skulle inställa
målets legala behandling och i stället söka arbeta på en komposition,
då saken i annat fall kunde få vidtgående följder. Det var ett
vanligt sätt hos Lenæus, belt naturligt i öfrigt hos en man af hans
höga ålder, att söka på detta sätt röja hvarje tvistighet af vägen,
utan att fråga så mycket efter, om rättvisans gång och konsistoriets
anseende blefvo därpå lidande. Det senare fogade sig äfven, om
också ej utan motsträfvighet, i hans önskan. I sessionen d. 1
februari 1660 erinrades öppet om Axel Oxenstjernas ord d. 28 juni 1647,
att kanslern ej ägde rescindera det konsistoriet communibus
voci-bus coneluderat, hvarförutan dess myndighet vore illusorisk, och
hvad som gällde om kanslern borde naturligen i än högre grad
gälla om prokanslern. Man gaf emellertid vika.
Den gamle Lenæus var ej ännu nöjd utan infann sig i
konsistoriesessionen d. 8 febr., tydligen i en ganska bister stämning. Han
var särskildt förgrymmad öfver, att, soln han trodde, konsistoriet
trots hans skrifvelse dock tagit ett första steg till dom genom att
uttala ett godkännande af Schefferi disputation, och ban lät det veta,
att ban gärna skulle velat vara förutan besväret af denna sak, men
ej kunnat det för ansvarets skull. Och därpå utbrast ban i de starka
orden: "Men det vill jag hafva varnat, att jag intet vill sitta här
för en siffra och åtlöje, som jag förnimmer vara skedt." Härtill
lade ban den upplysningen, att ban hade kanslerns bref på, att han
skulle i dennes frånvaro upprätthålla hans funktioner. Konsistoriet
svarade fogligt, men fast, att det icke haft någon kännedom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
