Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
detta bref, att det för öfrigt skulle gärna sett, om lian tagit del i
saken från början; sin förklaring öfver Schefferi disputation hade
det ju afgifvit fore ankomsten af lians skrifvelse och således alls
icke handlat i strid med hans anmaning. Detta gjorde synbarligen
verkan. Ärkebiskopen yttrade, något blidare till sinnes, att ban
gärna skulle varit närvarande i konsistoriet, om icke hans döfliet
hindrade honom att höra hvad där diskuterades, och han medgaf,
att det som skett ej kunde återkallas, ehuru ban för sin del tyckte,
att Schefferi ord om Romuli gudomligblifvande stötte på idololatri.
Emellertid ansåg han, att då Gavelius ej haft någon ond mening
och då äfven Schefferus i sina skrifter användt förolämpande uttryck,
vore det bäst, 0111 parterna kunde förlikas. Än starkare verkan hade
säkerligen hans antydan om, att saken torde andragas för K. Maj:t
och att man icke torde veta, huru landet där låg. Konsistoriet
beslöt därpå att uppskjuta bela saken och genom lämplig person
förhöra sig hos K. Maj:t, om han ville hafva målet afdömdt i Upsala
eller direkt till sig hänskjutet.
Den som visste begagna sig af den nya vändning saken tagit
var Gavelius. Han begaf sig oförtöfvadt ned till Göteborg, där
konungen nu vistades, och det lyckades honom, obegripligt nog, att
inför denne framställa saken så, som vore Schefferus den egentlige
orostiftaren. En kunglig skrifvelse till ärkebiskopen blef verkligen
uppsatt, hvari denne fick sig ålagdt att förebygga vidare trätor och
hålla den bångstyrige tillbaka från sitt onda uppsåt, men till följe
af konungens hastiga frånfälle blef denna skrifvelse aldrig utfärdad.1
Stämningen å högre ort var dock i alla fall så vilseledd genom
Ga-velii förvridna framställning af sakförhållandet, att när
förmyndareregeringen upptog saken och d. 16 mars 1660 verkligen aflät en
skrifvelse till prokanslern, hette det i denna, att som Schefferus icke
vore nöjd med domen, utan ville ytterligare lagfora Gavelius, men
den senare mera handlat af calor disputandi, än af någon afsikt att
nedsvärta sin motståndare, samt nu vore färdig att förgäta allt och
ingå på en förlikning, skulle ärkebiskopen verka för en sådan och
först, om detta visade sig omöjligt, anställa en ny ransalcning och
därpå insända handlingarna till K. Maj:t.
I Uppsala hade saken hvilat i flera månader, men i april hade
konsistoriet, som ännu icke fått kännedom om regeringens bref, men
1 Som redan Fant påpekat, finnes i Ups. Bibi. Paltuskölds saml. I.
T. 21 s. 173 kopia af detta kungabref, daterad 16G0 febr. utan utsatt dag.
Då brefvet dessutom icke iir upptaget i riksregistraturet ocb för öfrigt icke
omtalas i striden, synes Fants slutsats, att det aldrig blifvit utfärdadt, vara
alldeles riktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
