Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4!)
vackert. Och här fick han understöd af Stigzelius, som betonade,
att Gavelius icke handlat i ond afsikt, och att i princip det vore
godt, att när grundade anmärkningar vore att göra mot en
disputation, en professor ägde varna auditoriet, blott det skedde utan
förtretliga ord och affekter. I detta uttalande torde man hafva att
se ett nytt bevis på, att teologerna ej alldeles ogillade Gavelii
uppfattning af disputat.ionen, möjligen har ock den gamla antagonismen
mot filosoferna, mer eller mindre medvetet, gjordt dem föga benägna
att. stödja Schefferi sak. Striden fick nu sin lösning på det sätt,
att Gavelius, som föll till föga, kallades in och fick göra afbön för
Schefferus och konsistoriet samt afgifva löfte att ej vidare röra i
saken. Därpå riktade kanslern till honom en majestätisk förmaning
att taga sig till vara för framtiden; komme han igen, finge ban
med kanslern själf att göra, och då skulle han erfara sanningen af
bibelordet: "Perditio tua ex te Israel."
Denna kanslerns hotelse hade dock ej större verkan på den
hetsige och envise Gavelius, än att han, innan tre år förlupit, sökte
återuppväcka det gamla grälet. År 1664 skulle tvänne
gradualdis-putationer ventileras d. 18 och 22 juni under P. Fontelii präsidium.1
Gavelius tyckte sig finna, att i dem gjordes uttalanden af samma art
som de, hvilka ban så våldsamt angripit i Schefferi: De vita
Ro-muli, och ban vädrade häri en åt sig riktad släng. Han rusade på
rektor, läkaren P. Hoffvenius, och begärde inhibition at’
disputatio-nerna, men gaf sedan efter för dennes och Olof Rudbecks
förståndiga, upprepade råd att icke rifva upp igen den gamla striden. Det
var dock då för sent, ty filosofiska fakulteten hade fått nys om
saken och kände sig förnärmad. Än mer kände sig Schefferus sårad
af Gavelii förnyade oskickliga uppträdande, han fordrade att saken
skulle andragas i konsistoriet, så mycket mera, som kanslern sist
sagt, att om frågan refves upp igen, skulle han upptaga den som
sin. I konsistoriet behagade Gavelius ej infinna sig, men siinde i
stället en opassande skrifvelse, hvari han skylde från sig på
dispu-tationernas författare, att trätan åter uppväckts och framställde sig
själf som en fridens man. En förnyad kallelse att infinna sig och
göra en fullständig afbön hade endast den verkan, att ban som
anade oråd hasteligen begaf sig till Stockholm, för att i tid stämma
kanslern till sin fördel. Men äfven den filosofiska fakulteten
hade skyndat att gifva kanslern fullständig del af det verkliga
sakförhållandet. Trots detta och att äfven Olof Rudbeck, som i så
1 Den ena d. 18 juni af C. Carlsson (sedermera biskop): De statu et
studiis iinperii Othomanici, den andra af G. Borelius (sedermera logices
professor): De amplilieanda republica.
Ups. Univ. Hist. II, 1. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
