Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
hög grad ägde hans förtroende, i enskildt bref ut,redt saken, lät han
af obeslutsaiuhet och svaghet densamma hvila i flera månader, och
då han slutligen bröt tystnaden genom en skrifvelse till den
filosofiska fakulteten d. 14 september, tycktes han hafva alldeles
förgätit det stolta språk och de hotelser han förra gången användt. Ty
nu gaf ban saken den vändningen, att, som Gavelius icke handlat
i ond afsikt och ingen syntes läderad, hade han, som icke önskade
Gavelii ruin, gifvit denne en behörig admonition och i öfrigt funnit
godt, att saken härmed bilades. Men härmed kunde man i Upsala
naturligen ej vara nöjd, filosofiska fakulteten och särskildt
Scheffe-rus begärde hos konsistoriet full satisfaktion. Gavelius som
inkallades ställde sig först mycket rak, uien då han såg, att saken
hotade att taga en allvarligare vändning, skyndade han till Stockholm
och bad "under tårar och knäfall" (såsom Rudbeck uppgifver)
kanslern att ställa saken till rätta. Vid återkomsten svängde lian
sig dock som förr på ett sätt, som gjorde konsistoriet "nästan
redlöst", säger protokollet, och vägrade underskrifva den förelagda
af-bönen. Hotelsen att draga saken för landshöfdingen tyckes
slutligen gjort bättre verkan, och han gjorde den äskade afbünen.1
Till lättnad för universitetet förflyttades snart därefter den orolige
mannen, såsom han själf tyckes önskat,8 från Upsala, i det han
d. 1 mars 1G65 utnämndes till assessor i Göta hofrätt och något
därefter, d. 27 juli, till generalinspektör i kansliet öfver lagarnas
efterlefnad.
Vid nyss omtalta kanslersvisitation i januari 1061 behandlades
i öfrigt en massa af besvär, särskildt ekonomiska, hvilka i
allmänhet löstes till parternas tillfredsställelse. Kanslern uppträdde med
stor öfverlägsenhet, han kände med sig, att han var ett af
regeringens fem capita, och ban älskade att låta andra höra och känna
det. Därför vankades åtskilligt med snubbor och användes onödiga
kraftuttryck, som ej alltid voro på sin plats. Så utkastade han en
anklagelse, att stipendierna alltför ofta bort.gåfvos för gunst och ej
kommo den fattige till del, ett påstående, som säkerligen var ho-
1 For ofvanstående se Kons. prot. 18 och 22 juni, 28 sept. och 5 okt.
1(564 samt bref af O. Rudbeck d. 27 juni och af C. Ravius d. 28 juni till
kanslern (R. ark.).
2 1662 d. 17 januari skrifver Rudbeck till kanslern (Ii. ark.), att Gave-
lius ej tänkte tjäna länge vid akademin, alraminst om lian blefve förbi-
gången, och att ehuru ban vore en »vacker lärd», vore han en orolig man,
som det vore bäst att förflytta till annan ort. Gavelius gjorde för öfrigt
ej allvar af sin hotelse, då Lipstorpius d. 27 juni 1662 blef honom föredra-
gen till den lediga professuren; som upprättelse fick han d. 14 febr. 1663
titeln af ordinarie professor, dock utan löneförhöjning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
