Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
etiam instruit."1 Rudbeck själf saknade ingalunda liüg tanke oui
sin förmåga, som vi sett af lians dristiga ord (1659) till Pontus
De la Gardie, at.t om han hade fria händer, skulle han på några år
omskapa universitetet till oigenkännlighet. Befordringarna följde
ock hastigt. Den 29 Maj 165S blef han e. ordinarie professor och
sedan professorn i teoretisk medicin, Olof Stenius, aflidit d. 20 Febr.
följande år, uppfördes han i första rummet till den lediga platsen
och utnämdes d. 23 Juni 1660 till dess innehafvare. Det entusiastiska
program, som dåvarande rektor, Olaus Unonius, utfärdade vid hans
installation, vittnar om, med hvilka förhoppningar man hälsade den
nya uppgående stjärnan.
Om redan det välförtjänta rykte, som omgaf honom vid inträdet
i konsistoriet, måste där bereda honom en framskjuten ställning,
blef detta ännu mera fallet, när det alltmer trädde i dagen, att han
i utomordentlig grad förvärfvat kanslerns ynnest och förtroende.
Man fann som den naturligaste sak i världen, att, vare sig det nu
skedde på en vink af kanslern öller under en instinktiv känsla af
att Rudbeck var rätte mannen att reformera rådande
missförhållanden, i November 1661 viilja honom, konsistoriets yngste
medlem, till rektor, ehuru han ännu icke, som konstitutionerna
före-skrefvo, varit professor i tvänne år.2 Man bedrog sig ej häller på
det intresse, förmåga af initiativ och kraft i utförandet, som man
af honom väntade; själfrådigheten och hänsynslösheten varsnade
man först senare. Hans rektorat, som räckte ett belt år genom
det af kanslern föreskrifna omvalet på våren 1662 bildar nästan
epok i universitetets historia och hade äfven djupa efterverkningar
i den följande tiden. Det såg ut som en ny tid skulle ingå, full af
idéer och af en sjudande skaparlust, inriktad på att i de
ohandterliga, delvis föråldrade formerna ingjuta ett starkare lif. Detta kunde
ock väl behöfvas, ty universitetets månghofvade organisation, i alla
tider en källa till svaghet, där den lefvande andan saknats,
förlamades just då af åtskilliga orsaker. Somliga lågo i organisa-
1 Figrelius till Joh. Rudbeckius^. 20 Jan. 1658(ITps. Bibi. Pnlmsköldssaml.
XV. T. 15, s. Gif), tryckt i: »De...01. Rudbeckii Atlantica diversoruin
testimo-n ia» s. 33- 34). — .1 fr humanisten Joh. Scheffer i ord i konsistoriet d. 8 Juli 1658:
»Hortus iir ett ornament för Akademien, Rudbeck ingenieux och idkcsaiu,
sir ock för sin snällhet i hög estiine hos riksens herrar.’
2 Vid valet antydes ej något om en kanslerns önskan eller beröres,
att konstitutionerna öfverträddes. Då en hvar måste vetat med sig, att
det senare skedde, innebär detta en stor sannolikhet för, att man handlat
under påtryckning från ofvan. Först 1664 d. 16 Nov. antydes i konsistoriet,
att en »saltus» skett vid Rudbecks val. i det ordningen då bort komma till
den filosofiska fakulteten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
