Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
tionens egen natur genom bristen på fasta verkställande
myndigbeter, obestämdheten i myndigheternas afgränsning och svaga ofta
oklara former för de olika organens funktioner; hjulen i mekanismen
grepo ej rätt in i hvarandra. Men äfven den drifvande kraften var
ej den bästa, för mer än en spelade det egna intresset en större
roll än det allmännas väl, man var ej häller synnerligen van vid
allmänna ärenders vård, och sist men ej minst, där saknades den
stadiga kontroll, som så väl behöfdes för att hålla krafterna
tillsammans och ställa det gemensamma målet klart för ögat.
Lefvande krafter kunna visserligen under dylika förhållanden utfylla
mycket af hvad som brister i organisationen, men det var just
sådana, som här tyvärr i allt för hög grad saknades. Visserligen
funnos förtjänte både lärare och vetenskapsmän, såsom teologen
Stig-ZLelius, juristen och historikern Loccenius, lingvisten Schefferus, men
flertalet höjde sig ej öfver medellinien. Pliktkänslan hos de flesta
var skäligen svag och sammanhållningen ringa, utom där den
enskildes fördel befanns äfven vara ett allas intresse: en hvar gick sin
egen väg med föga sinne för, att han var en ledamot i hvad
Sveriges konungar kallat "rikets kostbaraste klenod".
Mot denna något efterblifna och med sina enskilda intressen
alltför mycket sysselsatta korporation gör Rudbecks idérika, af
reformlust sjudande och för det helas väl intresserade personlighet en
bjärt kontrast. Det reformprogram, hvarmed han framträdde,1
var dock så omfattande, att det tycktes kunna fordra ett människolif
och ej en rektorstermin för sitt förverkligande. Dess ledande tanke
var, att undervisningen behöfde till sin art reformeras och att den
skulle sättas som universitetets högsta uppgift. Men ban hade ock
ögat öppet för alla andra behof från ett theatrum anatomicum ända
ned till en sådan sak som renhållningen af stadens gator. Och det
var ingalunda hans mening, att detta program skulle stanna på
papperet allena. Redan på sin första rektorsdag grep ban in i
själfs-våldet på tryckeriet, och redan tvänne dagar därefter utfärdades en
ny ordning för detsamma.* Samma dag lät han uppläsa för
deka-nerna konstitutionernas bud om deras plikter och affordrade dem
redogörelse för sättet, hvarpå föreläsningarna i deras fakulteter varit
skötta. Orsaken var den, sade han, att man anklagade professorerna
för att trots sina stora löner försumma sina skyldigheter, under det
andra ämbetsmän i hofvets och kronans tjänst fingo arbeta utan
1 Tryckt i Bref af O. R. s. 1.
3 D. 18 Dec. 1661 kopia af C. Öruhj|lms hand i UpB. Bibi. U. 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
