Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans energiska och hänsynslösa verksamhet ingrep på alla
områden och skonade ingen. Hans sätt var väl öfvermodigt och
smakade något af en diktators, särskildt måste de snubbor han i
tid och otid utdelade väcka ond blod.1 Men än värre var, att hela
hans uppträdande präglades af den ingalunda dolda uppfattningen,
att han satt där som den ende rättfärdige bland idel publikaner
och syndare, och han nöjde sig icke med att ständigt predika detta
för sin höge förman, utan lät äfven konsistoriet höra det med de
mindre väl valda orden, att öfverheten skulle för deras oväsen en
gång spinna istret af dem.2 Och icke utan skäl harmades
kollegerna, att han icke företedde någon skriftlig befallning om alla de
byggnadsföretag han satte i gång; han å sin sida afvisade hvarje
inkast med, att han hade nog af sin öfverhets muntliga befallning
och att denna älskade dem som ärligt sågo blott på det allmännas
bästa. De drogo därför säkerligen en suck af lättnad, då han i
December 1662 lämnade rektoratet, de trodde sig nu vara befriade
från ett i deras ögon själftaget förmynderskap. Men de skulle
erfara, att han fortfarande ägde sin kanslers öra och styrde under
dennes namn. Den senare, som redan under Rudbecks rektorstid
låtit konsistoriet höra hårda ord, när det icke ville foga sig i
dennes mening i kommunitetsfrågan (hvarom mera nedan), tillät sig
vid ett besök på Venngarn af rektor (Ravius) och professor Sundel
ett kränkande utfall med att säga, att universitetet hade ondt rykte hos
öfverheten för det sätt hvarpå professorerna förestodo sina ämbeten.8
Hvem som varit kanslerns sagesman var för dem naturligen icke
någon hemlighet, förargelsen blef stor och enda tilltredställelsen
var, att Rudbeck ej längre satt som myndig rektor. Så mycket
djupare blef deras oro, då ganska snart ett rykte började gå, att
det var fråga om att förnya hans diktatur, ehuru i en annan och
ovanlig form genom inrättande efter utländskt mönster af ett
kuratorsämbete.
Planen till en dylik institution var af kanslern framlagd för
regeringen och hade vunnit dennas fulla godkännande. Knappast kan
1 I konsistoriet lat ban <1. 14 Maj 1662 teologen Odhelius veta, att
dennes deltagande i Stockholm i inkvisitionen öfver biskop Johannes
Matthiae synkretistiska arbeten, hvaraf hans föreläsningar lidit, vore en
alldeles onödig sak, och att han borde böta för frånvaro. Stötande nog
erbjöd sig Rudbeck att betala böterna, efter som ban som rektor har ett visst
ansvar för det skedda. Här fick han dock svar på tal, i det Stig/.elius;
understödd af flera häfdade, att offentligt uppdrag vore laga förfall.
’ Bref af O. R. s. 12.
3 Kons, prot. d. 4 Febr. 1663.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
