Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
höllos den 19 och 21 Mars, ehuru Rudbeck, utan att i öfrigt yttra
sig oin själfva förslaget, oförställdt yppade, hvilka dåliga tankar
kanslern hade oin universitetet. Troligen ökade detta blott oviljan
hos de andra och den 23 Mars afgick skrifvelsen. Mot gällande
bruk, att rektor ensam underskref bref i universitetets namn, satte
alla sjutton, som instämde, sina namn under skrifvelsen;1 Lenæus som
äfven skref under aflät dessutom ett eget bref till kanslern.
Konsistoriets skrifvelse var i formen ganska ödmjuk, men i sak
synnerligen amper och uttrycken stundom något oförsiktiga. Den begynte
med ett uttalande, att om magistratus förblefve vid den ordo och
numerus som af ålder varit, vore universitetet tryggast i sina
privilegier och sin jurisdiktion; den påtänkta institutionens medlemmar
kunde hafva intressen stridande mot universitetets, och den kunde
tänkas blifva obehaglig äfven för kanslersmyndigheten. Själfva
kunde de icke önska sig bättre styrelse än de haft i sin kansler,
och de visste ej af att de förskyllt en förändring. Visserligen hade
Rudbeck låtit dem veta, att de voro hos höga öfverheten och
kanslern illa anskrifna, och detsamma hade de sist fått höra af kanslerns
egen mun, men det vore ej rätt att låta alla umgälla för enskildes
möjliga fel. Och mot det tal som nu gått i två års tid om
universitetets stora och olidliga fel önskade de försvara sig och visa
sin oskuld. De vågade ock försäkra, att de ej behöfde blygas för ett
sammanställande af deras "idkesamma och trägna arbete" med den
flit som visades vid andra akademier.
Brefvet måste reta kanslern på det högsta. Han trodde nog
Rudbeck blindt, men hade tillika själf ej alldeles rent samvete, och
i dylika fall eggas man lätt att kasta egen skuld öfver på andra.
Han aflät den 2S Mars ett bittert svar, säkerligen ett af de
hvas-saste som universitetet någonsin mottagit af sin kansler. Det
begynte med ett ironiskt uttalande af hans glädje öfver, att han af
deras ovanliga sätt att mangrant underskrifva funnit, att för en gång
något, skett, "som eljest tämligen rart vid akademien hafver varit,
att I unanimi consensu och i en harmoni hafva kunnat i detta
ärendet Eder förena; skulle allenast önska, att det desslikes ske kunde
i andra och academiæ commoda essentiellare angående ärenden".
Deras ordande om vikten af att icke ändra ordning och numerus
fann han meningslöst, ty det vore icke fråga om att rubba
konstitutionerna, utan endast att gifva dem kraft, så att de icke måtte
1 Original i Ii. ark. Ett annat exemplar, också original, ehuru utan
Lenæi underskrift är inhäftadt i konsistorieprotokollet. l)e, som icke
under-skrefvo, voro Rudbeck och hans vänner, den gamle Loccenius och
räntuiäs-tar Verelius, som nu sedan 1662 tillika var professor antiqvitatum patriæ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
