Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ett af sina säkraste värn. Det var ock, såsom säkert vittnesbörd
styrker, framkalladt af teologernas ovilja mot läkaren P. Iloffvenii
cartesianska åsikter.1
Undervisningsfrågan ådrog sig vid denna tid liflig uppmärksamhet.
Mot skolornas inrättning och verksamhet riktades starka
anmärkningar, och frågan kunde ju ej vara likgiltig för universitetet, ty
framgången af dess arbete berodde till icke ringa del på arten af
de lärjungar, som från skolorna uppsändes, och här klagades både
nu och framdeles öfver de klena subjekter som dessa aflämnade.
Som botemedel framhöll man i främsta rummet en så kallad delectus
ingenioruui, d. v. s. dels afskiljande af sådana element, som voro för
studierna mindre lämpade, dels i hvad universitetet vidkom ett
inriktande af ynglingens håg på det studium, för hvilket han syntes
vara fallen. Rudbeck var särskildt varm för en sådan reform. Han
tyckte sig hafva iakttagit, att många drogo till skola och gymnasier
allenast för att undfly ett ärligt handtverk, som kostade på ryggen
och för att där lättjefullt få göra hvad de ville, och för att utrota
detta missbruk yrkade ban på sträng pröfning redan vid
förflyttningen från tvivialskolan till gymnasiet. Af samma skäl fordrade
han en dylik vid afgången från gymnasiet till universitetet, och
detta ej minst i torhoppningen att så kunna något hejda den alltför
starkt växande tillströmningen af studenter, som voro mindre
bekväma till studier. Många sådana, mente han, måste ändock sedan
blifva gemena bönder och borgare, hvilket vore mera skadligt, än
om de aldrig studerat, ty sedan grodde hos dem bitterheten öfver
den förfelade lefnadsbana!) och öfver att de måste föda sig med
sina händers arbete. Ur deras krets, sade han, kommo de, som
"alltid pläga på sistone turbas excitera". Det var sålunda ett slags
studentproletariat han icke minst fruktade. Hans åsikt hade
vunnit anklang hos kanslern och genom denne hos regeringen, som d.
14 Febr. 1663 godkände hvad Rudbeck under sitt rektorat gjort för
en dylik delectus ingeniorum vid universitetet. A sin sida lofvade
regeringen, att vid nästa riksdag öfverlägga med biskoparne om
åtgärdens tillämpning i skolorna, men tillika uttalade den sig för, att
universitetets attester eller hvad vi skulle kalla examensbetyg borde
väga tungt vid tillsättning af skollärareplatser, och att de successiva
befordringarna vid gymnasiet till teologie lektorat från öfriga skulle
! Rudbeck meddelade i Konsistoriet den 9 Sept. 1663, att kanslerns
forslag till tolkning af förbudet mot disputationer, som framkallade oväsen,
härrörde däraf, att teologerna beskyllde Iloffvenii disputationer för att
innesluta semina photinianismi. Meddelandet förde till en skarp ordväxling
mellan Stigzelius och Hoffvenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
