Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i) 5
testandet icke förut meddelat sig med universitetet, innan det
framträdde med så allvarsamma anklagelser. Stigzelius, som visserligen
delade denna uppfattning af det olyckliga i ståndets förfarande, ansåg
dock, att man borde för ungdomens skull taga sig för att annotera
misstänkta saker i Cartesii filosofi, ty ehuruväl den kunde innehålla
många sköna saker, så fanns i den likväl mycket, som hade med
sig farliga konsekvenser. Härtill genmälde Olof Rudbeck något
hånfullt, att äfven han fann prästerskapets process mäkta sällsam,
isynnerhet som minsta parten läst Cartesii filosofi och vid
akademien ej funnes någon student som förstod den.1 Hans uttalande
om prästerskapets obekantskap med Cartesii filosofi synes ej hafva
saknat grund, då man sammanställer, dels att prästerskapets
deputerade hos kanslern skola hafva inför honom vidgått, att ingen af
dem läst de skrifter af Cartesius som de öfverklagade,- dels att
teologiska fakulteten först d. 6 Dec. 1664 beslöt att inköpa Cartesii
arbeten.3
Striden om den nya filosofien var härmed förflyttad till själfva
universitetet, och dess motståndare gingo nu anfallsvis till väga om
hösten 1664. Under præsidium af professorn i grekiska, Martinus
Brunnerus, som själf var stark motståndare till Cartesianismen1 och
två år senare trädde in i den teologiska fakulteten, utgaf Daniel
Tilaceus en gradualdisputation: "Exercitatio academica ad
locanon-nlilla ocurrentia in clave philosophiae naturalis Johannis Tattinghofii",
i hvilken författaren med illa dold häftighet angrep åtskilliga af
Cartesii satser och särskildt tog i upptuktelse hans sats om tviHets
berättigande, hvilken rent af förklarades vara en gudlös tanke.
Stigzelius hade i bifogad lyckönskan till författaren uttalat sin
tillfredsställelse öfver dennes kritik af några filosofers nyuppfunna
dogmer. Afhandlingen var, ehuru tillhörande filosofiska fakultetens
1 Se kons. prot. 19 Okt. 1664 (i hvilket finns infördt ett utdrag ur
prästeståndets protokoll för 5 Aug.) oeh Unonii bref till kanslern 28 Okt.
K. ark. Jfr Anjou: Svenska kyrkans liist. ifrån 1593, s. 393.
’ Enligt kanslerns uppgift i konsistoriet 30 Aug. 1665.
3 D. 17 Maj 1665 fann dock fakulteten rådligare, att
universitetsbiblioteket köpte arbetena dels för kostnadens skull, dels för att öfriga skrifter
i den vägen borde där vara samlade.
4 Teologen II. Suhfltz, hvars bekantskap vi längre fram få göra, anför
i sina Annotationes in theologian positivam Königii, hållna 1692 (Ups. liibl.
D. 404) följande uttryck af Brunnerus: »Absit ut statuamus spirituni
sanc-tum false docere, absit ah hae ecclesia, absit ab liac universitate.» Jag vill
dock tillägga, att Brunnerus uttrycker sig rätt fogligt i den lyckönskan han
vidfogar Tilacei disputation. Där heter det, att det är af vikt, att de nva
åsikterna undersökas; blifva de vederlagda, så skall det visa sig, att
allvarliga mäns misstankar och klagomål icke saknat grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
