Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
anslagstaflan uppslagit ett fräckt pastill mot professorerna,1 men när
kommunitisterna d. 16 Febr. inkallades for konsistoriet, fingo de där
höra det svaga talet, att ett dylikt tilltag vore så mycket
oförsvarligare, som just professorerna sökt nedtysta och till det bästa
förklara det passerade oväsendet och alls icke haft någon del i den
utomordentliga rannsakning, som sedan kommit till stånd. Och det var icke
nog härmed. Konsistoriet sammanträdde äfven (d. 13 Mars) till
öfverläggning om den frågan, huru man skulle få de på slottet fängslade
studenterna frigifna. Förfarandet inger icke höga tankar om
konsistoriets förmåga och sätt att fatta sina plikter och, liksom det
vittnar om ringa själfrespekt, var det icke ägnadt att ingifva
ungdomen synnerlig aktning för sina förmän.
Lugnet räckte ej häller längre än ett år. I följande
distings-marknad (1667) skedde åter en stormig grassation, hvars ledare voro
just de personer, som regeringen föregående år benådat. Konsistoriet
tog nu mod till sig och dömde d. 6 Februari de fyra förnämste
deltagarne till relegation för alltid från universitetet, öfrige till
kortare sådan eller mindre straff. Men regeringens tålamod var
uttömdt, och den ansåg riktigt, att mildheten blott förhärdat sinnena,
hvarför den d. 13 Febr. befallte att domen skulle skärpas till
lifsstraff för de förnämste missdådarne och så undan för undan;
härjämte inlades en militärstyrka på en löjtnant och 36 knektar i
staden. Konsistoriet skyndade att d. 16 Febr. upphäfva sin förra dom
och dömde fyra studenter till döden, öfriga till perpetuell eller
temporär relegation.2 Domen syntes dock vid närmare eftersinnande
så sträng, att regeringen själf något senare, d. 14 Mars, medgaf, att
dödsstraffet utbyttes mot ständig relegation och tre års förvisning
ur riket. Emellertid måtte den verkat, ty rektorsprogrammen i Juni
och December förmäla, att allt sedan varit lugnt. Det senare,
utfärdadt af Jonas Fornelius, var dock ej ägnadt att stärka de
akademiska fädernas myndighet,3 men det bör tilläggas, att denne pro-
’ Anslaget, intaget i kons. protokollet för IG Febr. 1666, kan förtjäna att
återgifvas: Xeminem tam stolidum et vesanum puto, ut secundum
professo-ruru intimationes audiat lectiones publicas, antequam nobis satisfecerint,
quo-cunque possunt, modo, famæ nostræ et ideo vitæ quoque insidiatores et
academiæ totiusque regni proditores. Valete.»
’’ När brefvet till kanslern om domen upplästes i ett kyrkokonsistorium
d. 19 Febr. 1667, där endast sex voro närvarande, klagades det, att så många
afsiktligt undandrogo sig att taga del i en så viktig och »hatelig» sak och
»därigenom sökte applausum af juventute», ord som säkerligen syftade ej
minst på den frånvarande Olof Rudbeck.
3 Fornelius begynner: »Deo laus. Sine muleta, sine eareero fuit hic
rectoratus» och fortsätter därpå med att säga, att bättre än dylik hårdhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
