Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
fessor var en besynnerlig man, som tydligen älskade att skrifva
uppseväckande saker i sina offentliga tillkännagifvanden.
Upprätthållandet af disciplinen försvårades i icke ringa grad
genom den undantagsställning som den adliga ungdomen intog.
Denna hade sin naturliga förklaring i den öfvermäktiga ställning,
som frälseståndet då för tiden åtnjöt både i socialt och politiskt
hänseende. Det kunde ej blott för de enskilde professorerna som
sådana, utan för universitetet i sin helhet medföra de allvarsammaste
olägenheter, om man råkade i konflikt med representanter för adeln,
än mer om man uppväckte dess ståndskänsla, och detta måste gälla
starkare än någonsin på en tid, då en högadlig regering satt vid
statens roder. "Man måste väl akta sig för de höge herrars afund",
yttrade Rudbeck en gång i konsistoriet, och flere uttalade samma
tankesanningen häraf fick universitetet vid talrika tillfallen erfara,
och vi skola ej sakna exempel därpå i det följande. Slutligen var
det, som jag redan erinrat, ur ekonomisk synpunkt ganska viktigt
att ej stöta sig med adeln och minska tillströmningen af dess barn
till universitetet. Det var därför man drog sig inom konsistoriet
för att med erforderlig stränghet behandla de adliga studenterna, men
detta återverkade helt naturligt på försöken att upprätthålla
ordningen i öfrigt bland de talrikare ofrälse elementen. Man behöfver
icke häller allt för strängt tadla konsistoriet för dess försiktighet,
när man ser regeringen själf med stor varsamhet beröra allt, soui
gick ut på en tuktan af adelns barn, ja ibland alldeles undvika att
uttala sig. Och kanslern föregick sitt konsistorium med godt
exempel, ty när detta d. 28 Mars 1668 klagade öfver, att dess vakt
befann sig i verklig lifsfara, emedan de angripande begagnade värjor,
mordpikar och skarpladdade pistoler,9 utverkade han visserligen af
regeringen tillåtelse för Upsalavakteu att bruka sina vapen under
samma villkor som gällde för Stockholms beridna nattvakt, men till
meddelandet af detta kungabref fogade han (d. 4 April) ett
försiktigt tillägg, att denna vaktens rätt mer var ämnad till skräck, än
att användas, hvarför vakten borde taga sig väl i akt.
Det var emellertid ingalunda alltid behagligt att hafva att göra
med dessa ynglingar, soui voro fullt medvetna om sina
företrädesrättigheter. Styrkan af deras samhällsställning målar sig väl i
vore att vädja till studenternas hederskänsla samt slutar: »Tædia nonnulla
devoravi, sed i 1 le uiirificus dominorum studiosorum erga me amor, favör
et obsequium compensarunt.»
1 Kons. prot. 22 Maj 1R67.
■ Adeln hade en vapenöfvad ledare i fäktmästarbiträdet Johan Grubb,
själf sedan fäktmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
