Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
34,250, således vuxit på åtta år med nära 50 procent. Det torde
därför vara visst, att om man med klokhet förstått att taga vara
på denna stegrade inkomst och samtidigt successive inbesparat
lönerna på extrastat, eftersom innehafvarne gingo undan, skulle
äfven för tider af fallande inkomster finansernas jämnvikt kunnat
med lätthet uppehållas, hvarjämte en god besparad reservfond då
skulle funnits att tillgå. Men det tyckes, som om regeringen,
kanslern och Rudbeck aldrig drömt om, att sämre tider kunde
komma. Det årliga öfverskottet på staten, som från det mera
blygsamma beloppet af 2,073 daler smt. 1658 växte och, vid slutet
af 1663 och 1664, höll sig på så höga siffror som 10,000 daler,
lockade oemotståndligt till nya utgifter både för fortsatta
utnämningar öfver stat och för talrika byggnadsföretag. Det var i och
för sig icke att undra på, att en man så rik på idéer som
Rudbeck, så medveten om sin stora förmåga och så varm för
universitetets bästa, skulle, med alla dess brister för ögat, icke tveka att
taga de, som honom syntes, outtömliga tillgångarne i anspråk för
att realisera alla sina planer på universitetets upphjälpande och
utveckling. Och när han så förmärkte, att den för universitetet
intresserade kanslern, lika sanguinisk som han själf och ännu
mindre hemmastadd i hushållningens konst, lät sig hänföras af
hans eld och snille ända därhän, att ban gaf honom oinskränkt
fria händer, var det klart, att ban fortgick pä den inslagna vägen,
alldeles obekymrad om den ovilja och missbelåtenhet, som ban
såg uppväxa omkring sig. Han har tydligen ansett sig därtill
berättigad, redan i medvetande af sin öfverlägsna förmåga och
kollegernas bristande insikt och intresse, och än mera af den
särställning ban intog genom kanslerns gunst och den myndighet som
kuratorsvärdigheten skänkte. Men förfarandet var till formen foga
lagligt, ty det sköt konsistoriet och öfriga universitetsmyndigheter
alldeles åt sidan, hvilka dock med fullt skäl ville hafva någon del
i de åtgärder, för hvilka de en gång skulle bära ansvaret. Men
konsistoriet har sannolikt ytterst sällan fått besked om hvad som
förehades, ja ej ens underrättelse om de uppdrag, som kanslern
direkt eller blott muntligen ålagt Rudbeck, och erhöll det någon
gång vetskap om att något skulle ske, förblef det vanligen, låt
vara stundom genom eget vållande, alldeles främmande för
verkställigheten, som Rudbeck enrådigt skötte. Ränteriet stod ock så
att säga till hans disposition genom den innerliga vänskap som
förenade honom och räntmästaren Verelius. Härmed hade ban
dock öfvertagit den verksamhet, sotn egentligen tillkom inspectores
ærarii, och en kollision med dessa måste förr eller senare inträda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
