Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Sådant är det intryck man får af protokollets redogörelse för livad
som tilldrog sig under konsistoriets dramatiska session d. 30 Juni
1670; i densamma återspeglar sig klart De la Gardies personlighet
ined hans svaghet, rådvillhet och storordighet.
Det bådade icke godt för Rudbecks sak, att De la Gardie
begynte med att uttala, att den öfverlemnade skriften syntes vara ett
godt och vackert arbete, som gåfve en klar öfversikt af bristen och
dess svårigheter. Med väl anbragt smicker vände ban sig till
konsistoriet och beklagade, att han tör regeringsbördans tyngd icke
kunnat, så ofta ban velat, besöka Upsala, men detta hade dock ersatts
genom konsistoriets goda försorg om universitetets angelägenheter.
Hans förlägenhet framträdde dock alltför tydligt vid de speciella
frågornas behandling. Så när e. ordinarie och exercitiestatens
olyckliga inverkan på finanserna ocli storleken af dessas kostnader
fram-höllos, sade han sig icke veta annat svar härpå än ordspråket: "ratio
adest, pecunia deest", men ban såge gärna, att en hvar fritt sade sin
mening, det skulle ingalunda misstydas; för egen del erkände ban, att
dessa extrastater ej borde få tynga på den ordinarie. Ocli då Schefferus
erinrade, att universitetet aldrig fått yttra sig om dessa utnämningar,
hade han panna att skjuta ifrån sig bela ansvaret genom att säga, att
dylika utnämningar träffat antingen högt meriterade personer eller
sådana som universitetet själft rekommenderat, men han lofvade ock, att
nya utnämningar på extra stat icke skulle komma i fråga, förr än
ekonomin repat sig. När han kom till det stora belopp som åtgått till
byggnader, utbrast han liksom i förvåning: "Jag må bekänna, att det är
fuller vackert, att man bygger, dock är bäst att man så bygger, att
pungen räcker till." Och alldeles glömsk af egna försyndelser vände
ban sig därpå till konsistoriet med den obehöfliga förmaningen, att
det borde i dylika fall väl öfverlägga först och beräkna medlen samt
tillse, om saken vore nödvändig eller icke; "det skall", tillade ban,
"såsom pro sacra lege hållas och icke violeras, de som hafva curam
därom låte proponera livad dem synes, och konsistoriet sluter därom".
För detta "högviktiga och hälsosamma" uttalande tackade Brunnerus
med värme, han och öfriga fattade naturligen dessa ord som en
afgjord förkastelsedom öfver Rudbecks enrådighet och godtycke. öfver
allt syntes kanslern villig att gå in på besparingar eller framställda
önskningar. Endast i fråga om kommunitetet gjorde ban motstånd,
trots att de flesta med prokanslern i spetsen föllo öfver det gång
efter annan och endast funno svag gensägelse af Rudbeck, som
understöddes af Verelius och juristen Åkerman. Men kanslern, som
tydligen allt från begynnelsen insupit Rudbecks uppfattning af denna
fråga, förklarade, att ett upphäfvande af kommunitetet icke kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
