Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
komma i fråga, förr än man bevisat honom två saker, 1) att såväl
kommunilisterna som deras anförvanter verkligen föredrogo
penningstipendier, 2) att man vore i stånd att förhindra stipendiernas
bort-gifvande åt ovärdige. Motpartiets eniga och häftiga uppträdande
i denna punkt gaf lindbeck anledning att ironiskt utbrista: quis
potest resistere tot armatis. — För exereitiestatens upprätthållande
sade sig kanslern knappast se någon råd, men han gaf konsistoriet
på samma gång en hotfull vink om. att dess afskaffande kunde föra
till upprättande i Stockholm af ett. collegium illustre, hvarom man
redan talade därstädes. Man vet för öfrigt knappt hvad man skall
tro om hans uppgift rörande regeringens beslut för sju år tillbaka
att inrätta exercitiestaten, nämligen att inom densamma talats om
universitetets öfverflödiga inkomster och att professorerna mådde så
väl, att de kunde hafva råd att stödja en dylik institution, ban hade
då måst falla undan för att icke draga större fara öfver universitetet.
Var uppgiften om regeringens åsikt sann, frågar man sig
ovillkorligen, hvilka andra än Rudbeck och kanslern kunnat haft något att
förtälja henne om universitetets öfverflöd.
Det skulle varit underligt, om Rudbeck lämnat anfallet
obe-svaradt, och det var väl ej heller kanslerns mening att så skulle
ske. Nog af, i nästa session d. 4 Juli, föredrog Rudbeck en
briljant ocli vältalig redogörelse för allt hvad han vid universitetet
uträttat. Den vittnar om, hvad ingen heller kunde förneka, att han
varit rastlös verksam för universitetets bästa, uträttat märkliga ting
och aldrig egeiinyttigt sett pä sitt eget bästa, utan ensamt på
universitetets. Den är full af de rikaste upplysningar till universitetets
historia under de gångna åren och som sådan en oskattbar källa
för kännedomen om detsamma, men den får i alla fall ined en viss
försiktighet och under noggrann kontroll användas, ty, oiu också
fakta sällan äro oriktiga, har han med sin lifliga fantasi och i eget
intresse förstått att skickligt anordna och framställa dem på ett sätt
som stundom verkar missledande. Slutorden äro verkligt gripande.
Han låter sina åhörare veta, att om ban sträfvat efter beröm och
rikedom, hade ban visserligen med det pund som Gud gifvit honom
kunnat förvärfva dylikt annorstädes eller i främmande land, men ban
hade hellre gräft ned det vid universitetet ocli, fast ban ej ägde
en Aflas skuldror, skulle han aldrig tröttnat att bära bördan för sin
konungs och kanslers skull. Men afunden och förtalet hade gjort
bördan så tung, att det fordrades en Bucepliali ben eller Darii elefanters
rygg för att bära den. Och därför anhöll ban hos kanslern om
afsked från sitt kuratorsämbete och att nu få njuta ro. — Under
intrycket af denna talande erinran om mannens verkliga förtjänster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
