Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Och han var ej nöjd härmed, utan gick i sin vrede därhän, att
han, i strid med sin uppenbara skyldighet, vägrade, niir konsistoriet
omsider 1673 upptog processen mot räntmästar Bo Chruzelii sterbhus
rörande dennes förskingringar, att stå det till tjänst med erforderliga
upplysningar i saken, ehuru han upprepade gånger åtnjutit
tjänstledighet, för att på konsistoriets uppdrag utreda denna fråga. Han
var uppbragt öfver, att ban hört sägas, dels att någon skulle i
konsistorium yttrat, att ban ville föra en perpetuus rectoratus eller
dominatus, dels att man skulle påbördat honom själf att i
konsistoriet hafva sagt, att Salomon Larsson skulle bli kursor, om än
tio Lidmänner voro däremot1; och ban förklarade, att han icke
kunde biträda konsistoriet i det Chruzeliska målet, förr än det gifvit
honom attest på, att allt detta var osant. Konsistoriet fann med
rätta, att det skulle strida mot dess värdighet att villfara en sådan
fordran, och tillkallade (30 Aug.) i sin uöd prokanslern. Denne fann
det högst underligt, att Rudbeck skulle undandraga sig att bistå sitt
eget universitet, så mycket mera som han ju haft ledighet just för
dylikt ändamål. Det syntes honom olidligt, att man skulle behöfva
liksom köpa Rudbecks hjälp, och dennes anspråk på att straffa
universitetet, därest icke konsistoriet gjorde som han ville, tycktes
visserligen hafva utseendet af en perpetuus dominatus.2 I värsta fall
finge man reda sig utan honom, ban var dock dödlig som andra
människor. Detsamma tyckte Petrus Aurivillius, som ironiskt
utbrast: "Om en annan finge 5 eller 6 års vacation, så tror jag intet
man skulle vara så dum och tjock i hufvudet, att man icke något
skulle kunna uträtta". Konsistoriet gick nu emellertid så långt, att
det utställde den begärda attesten, men det vägrade att röra vidare
i skvallerhistorierna, hvilket ej tillfredställde den uppretade
Rudbeck. Det är sorgligt att se, huru liten lian visar sig vid detta
tillfälle. Under sådant förhållande fick konsistoriet bäst det kunde
hjälpa sig fram i den process, som inför dess forum öppnats mot
Chruzelii änka. Den tyckes hafva gällt det betydliga beloppet af
60,000 daler smt.,3 hvilket kraf änkan ej blott bestred, utan å sin
1 Kons. prot. 13 Aug. 1673. Lidman var kanslerns sekreterare, och
Rudbeck trodde uppenbarligen, att hans fiender framfört ett dylikt tal till
Lidman, för att så skada hans ställning hos kanslern.
’ Rudbecks uppriktige vän, den hofsamme Hoffvenius, instämde här
med prokanslern. Han önskade, att man dock skulle ännu en gång vända
sig till Rudbeck och allvarligen erinra honom, att han tjänade tack hvarken
af öfverheten eller universitetet med att så öfvergifva dem. Hjälpte icke
detta finge man gå till kanslern.
3 Universitetets fordran införes först i 1669 års bok och då till ett
belopp af 60,759 daler smt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
