Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
sida förmenade, att hon snarare hade att fordra af universitetet, än
detta af henne. Hennes begäran om uppskof för anskaffande af nödiga
dokuuienter afslogs, hon hade därför haft på sig fulla sexton år,
och i Februari 1674 föll domen som tillerkände universitetet dess
fordran, henne dock obetaget att bevisa och utfå sin mans fordran
hos enskilda professorer samt vid kommande likvidation räkna sig
till godo möjligen obetalta utlägg, som hennes man gjort vid inköp
af materialier till Kristinas stora tillämnade universitetspalats.1
Änkan vädjade genast till kammarkollegiet och så uppväxte en process
som varade långa år och medförde stora kostnader och bekymmer
för universitetet samt ändades med, att universitetet i brist på klara
papper gick sin stora och säkerligen i botten rättvisa fordran
förlustig.
Vi hafva sett, huru Rudbeck lät universitetet i sin helhet
umgälla konsistoriets förmenta synder. Detta var honom dock icke
nog, äfven enskilde medlemmar skulle, då han därtill fann tillfälle,
få kännbart erfara, öfver hvilket maktmedel ban förfogade i
kanslerns oförminskade gunst. Den förste som råkade ut för honom
var astronomie professorn Jonas Laurentii Fornelius. Denne var
en hetletrad och själfrådig man med skarp tunga, som gärna gjorde
sig rolig på andras bekostnad. Vi minnas, huru han i sitt program
år 1667 på ett sarkastiskt och opassande sätt beskyllde domarne för
egennytta.2 Han hörde till Rudbecks motståndare, och då De la
Gardies nya stat föredrogs i konsistoriet d. 3 Aug. 1670, lät han i
hettan åtskilliga för högre myndigheter och för Rudbeck förnärmande
yttranden undfalla sig, på hvilka hans likasinnade kolleger då ej
tyckas hafva gifvit synnerligen akt, men på hvilka den närvarande Olof
Rudbeck så mycket mera tog fasta. Och i sitt bref af d. 20 Aug. till
konsistoriet antydde ban, att förgripliga yttranden mot Majestätet
fällts vid sammanträdet. Då konsistoriet begärde närmare upplysning,
1 Domen har jag ej lyckats återfinna. Den återgifves i allmänna drag
i kons. prot. 26 Febr. 1674. Rudbecks egendomliga attest i målet är tryckt
i Bref af O. R. s. 01.
’ Som ytterligare prof på Fornelii framfart i sina program kan anföras,
att ban i ett dylikt d. 27 Nov. 1667 (i anledning af en studentoration) gjorde
sig lustig öfver de juristsvärmar, som fyllde akademier, domstolar och
hofven, utan att rättvisan därför blifvit en srnul bättre, och bland annat
uttalade, att ingen sak vore så uppenbart orättfärdig, att den icke syntes
kunna med någon lag försvaras. — Och i programmet vid S. Skunks
installation d. 24 Juni 1667 som professor i grekiska skref ban, att vi än i dag
finge tyvärr umgälla tornbyggnaden i Babel med att bortnöta vårt lif i
inpluggande af språk. För att göra oket lättare hade K. Maj:t utfunnit att
anställa lärare i språken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
