Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
svarade han d. 12 Oktober med ett bref, som är verkligen
karakteristiskt för hans egendomliga sätt att gå till väga i tvistefrågor.
Han skulle helst, skref ban, sett, att han sluppit anföra de
brottsliga orden och namnet på talaren, isynnerhet som konsistoriet lika
väl som ban hört hvad som yttrades, men om det vore dess
befallning, som ban ju borde lyda, så ville ban meddela, att en professor
vid tillfället (d. 3 Aug.) först sagt: "det är väl, att vi veta hvad
kungen vill gifva oss i lön, så skola vi läsa (eller tjäna) därefter"
och sedermera yttrat om kuratorerna, att detta hade man
"curanti-bus allis, som allt så fördärfva och förvärra", och att man fått dessa
kuratorer af samma orsak, som Israels barn fingo konungar öfver
sig. Personens namn ville han icke nu nämna, men det funnes i
bifogad förseglad biljett. Konsistorium måste naturligen nu upptaga
saken. Fornelius sökte bortförklara det förgripliga uttalandet om
K. Maj:t, men det andra erkände han med belåtenhet och likaså, att
ban därmed syftat på Rudbeck och Verelius. 1 sin förbittring öfver
angifvelsen gick ban så långt, att han om Rudbeck sade, att dennes
visdom var icke kommen ofvan efter, utan af djäfvulen, och att det
tal, som gick landet rundt om hans sätt att sköta sitt
kuratorsämbete, hade sin giltiga grund, ty huru han kurerat, det såge man nu,
då en hvar miste så mycket af sin lön. Konsistoriet underrättade
kanslern om tvistigheten, hvarpå denne infordrade fullständiga
vittnesmål, hvilkas anskaffande tyckes haft vissa svårigheter med sig,
då de närvarande icke gärna ville skvallra på och störta en kollega.
De la Gardie blef emellertid alltmer upphetsad, isynnerhet som ban
fått höra, att Fornelius roat sig med att i konsistoriet uppvisa ett
giftigt kopparstick, som kunnat tillämpas på situationen.1 Han lät
vid rector illustris besök på Venngarn (Jan. 1671) undfalla sig, att
Fornelius "med sitt grassateridande och natteskjutande bättre kanske
tjänte vara i knektehopen, än i publico dicendi munere", och något
därefter (26 Jan.) aflat ban en skrifvelse, att Fornelius borde ställas
inför rätta för förgripligt tal mot konung och kansler; det oskickliga
kopparsticket, som man hos en djäkne skulle näpsa med stut, hos
en student ined prubban, borde hos en ungdomens lärare än strängare
straffas. Fornelius, som i början hållit sig tämligen rak, föll nu
undan, isynnerhet när åtskilliga icke kunde neka, att de tyckte sig
hafva hört ett och annat, och han måste slutligen (3 Maj 1671)
bekväma sig att göra skriftlig afbön hos både Verelius och
konsistoriet (om Rudbeck talas ej) hvarpå kanslern lät saken falla.2
1 Om dess beskaffenhet vet man icke mera, än att det varit graveradt
i Holland och företett ett åsnehufvud med långa öron.
* Om Fornelii uppträde se Rudbeck till kons. 20 Aug. och 12 Okt. 1670,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
