Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Än kärare var det väl för Rudbeck att få klämma åt sin
hetsigaste motståndare i den stora ekonomiska striden, professorn i
historia Claes Arrhenius. Denne hade om våren 1673 i en
afhandling, som skulle ventileras under hans præsidium,1 efter tidens sed
insatt en epistola gratulatoria till författaren, i hvilken han på tal
om antikvitetsstudiet användt uttrycket "ineptitudo scriptorum
anti-qvitatis patriæ" och särskildt lämpat detta på dem, som hade att
framvisa "pictas tabulas in chartis natalis soli". Rudbeck som, och
säkerligen ej orätt, ansåg, att dessa uttryck åsyftade hans nu
påbegynta Atlantika och den karta öfver Mälaren, som ban föregående
år ritat till Verelii edition af Hervarar saga, råkade i eld och lågor.
På hans begäran blef ventilationen inställd genom befallning af
rektor, och Arrhenius, som drog öronen åt sig, lofvade uttaga episteln,
om Rudbeck förklarade sig anse saken härmed utagerad. Arrhenius
hade väl sina misstankar, att hans motståndare hade något annat
bakom, nämligen att indraga kanslerns person i striden, och mycket
riktigt ankom ett skarpt kanslersbref af d. 4 Juni, som befallde, att
disputationen skulle indragas och episteln utrifvas5 samt Arrhenius
utan ringaste dröjsmål afgifva förklaring. Denne beklagade sig ej
utan skäl, att exekution sålunda gick före dorn och sökte bortförklara
sina ord med, att han syftat på Ericus Olai och på Olai Magni karta
öfver Sverige i Baselereditionen; på Rudbeck sade han sig aldrig
hafva kunnat tänkt, då denne icke utgifvit något dylikt arbete, men
han måste dock slutligen erkänna, att han haft en "tenuis notitia"
om att Rudbeck sysslade med ett geografiskt arbete. Hans ängslan
blef slutligen så stor, att han sade sig vilja göra knäfall för konung
och råd, efter kanslern "den han hållit för en Guds ängel" uteslutit
honom ur sin nåd. Men denna förödmjukelse var icke nog.
Rudbecks ära skulle fullständigt upprättas, och kanslern fordrade, att
Arrhenius skulle göra skriftlig afbön, och först sedan en sådan
inkommit, gaf han omsider sin förlåtelse.3
Dessa segrande angrepp på enskilda professorer, som gjort
kanslern och Rudbeck emot, säga oss, att konsistoriet var tämligen
Fornelius till <l:o 15 Okt. och 23 Nov., kona. t. kansler 21 Okt. och 25 Nov. 1070
kansler till kons. 2(5 .lan. 1071 ocli kons. till kansler IG och 23 Maj 1671 samt
kons. prot. 20 Aug., 10 Dec. 1670 och 11 Jan. 1671.
’ Titeln var »Helvidius priscus seu civilis ministorii candidatus» och
författaren T. 1’. Wester.
1 Episteln blef omskrifven, såsom synes af det bevarade disputations-
exemplnret.
3 Kons. prot. 6, 22 och 29 Juni 1673, dess bref t. kanslern 6 Juni och
B. Appelroth till svågern C. Arrhenius 9 Juni (K. Bibi.). Kanslerns bref af
4 Juni är förkommet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
