- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Förra afdelningen. Universitetets öden /
139

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

värnlöst, när det kom i kollision med samhällets mäktige. Men det
egna är, att både kanslern och konsistorium, äfven om de slöto sig
tillhopa, kunde stå sig ganska slätt mot uppstudsiga och
nack-styfva medlemmar af universitetet, hvilket bevisar, att respekten för
universitetsmyndigheten icke var üfverdrifvet stor. Som exempel
härpå vill jag anföra något om teologie adjunkten Jonas Körling.-;
oförskämda uppträdande. Denne oregerlige man hade af kanslern
utnämts till teologie adjunkt d. 23 Maj 1667, ehuru ban, då det,
som fallet ej sällan var med De la Gardies utnämningar, visade sig,
att ingen dylik plats fanns ledig, fick nöja sig med en filosofie
ad-junktur. Detta kunde ej göra honom blidare till lynnet, ocli
förtreten växte, då den teologie adjunktur, som blef ledig efter P.
Aurivillius 1668, tvärt emot gifvet löfte fylldes af kanslern med A.
Grubb d. 13 Febr. 1669; De la Gardie hade fått för sig, att Körling
redan kallats af K. Maj:t till Dorpts universitet. Konsistorium, som
tidt ocli ofta besvärades af Körlings klagomål öfver denna orättvisa,
låg redan förut i delo med honom, därför att han låtit 1667
promovera sig till filosofie magister i Wittenberg, ehuru han den tiden
låg hemma och således lika gärna kunnat låta detta ske i Upsala.
Det såg däri en skymf mot universitetet och än mera förargades
det öfver, att Wittenberg behöft offentligen stämma Körling, därför
att ban undandragit sig att betala promotionsafgiften, och öfversändt
stämningen till konsistoriet. Detta i sin ordning stämde nu Körling
hösten 1670 inför sig, och då ban efter trenne stämningar icke
infann sig, sekvestrerade det hans bohag d. 2 November. När så
Körling behagade infinna sig i Upsala och bryta förseglingen, beslöt
konsistoriet att insätta honom i universitetets arrestkammare, hvilket
verkställdes d. 28 Nov., dock ej utan svårighet, ty Körling hotade
vakten med att vilja uppbåda studenterna. Följande dag öppnades
rättegången emot honom. I denna uppträdde han på det mest
oskickliga sätt, skrek och brukade okvädinsord; särskildt öste ban
ur sig på rector illustris, Axel Oxenstjerna, därför att denne, vid
hvars sjukbädd ban sade sig hafva ädelmodigt vakat, nu låtit honom
som en "hundsfott och bärenhäuter" sofva i en kammare, där
hvarken fanns förstuga eller spis. I två månader fortgick rannsakningen,
hvarunder Körlings fräckhet icke minst visade sig däri, att han tillät
sig i aktörs, juris adjunkten C. Lundii, inlagor göra ändringar,
afsedda att ställa denne i en löjlig dager. Den 18 Januari 1671 föll
domen, som lydde på ständig relegation, hvarmed var förenad
uteslutning från rikets tjänst. Men det visade sig, som kanslern antydt,
att Körling icke saknade gynnare å högre ort, ty ban blef snart
använd af hofrätten i åtskilliga uppdrag och tog en verksam hämd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2f/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free