Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Klagomålen öfver lians dåliga tryck blefvo emellertid allt
starkare. Kanslern gaf konsistoriet däraf del vid sitt besök i Juni 1670,
ocb d. 18 Nov. 1672 yttrade ban i bref, att trycket "vore så utnött,
att ingen kunde läsa det", ett omdöme, som den. hvilken nu måste
begagna arbeten, utgångna från Curios officin, ej kan annat än
underskrifva. Upprepade inventeringar och varningar gjorde ingen
verkan af det enkla skäl, att Curio hade inga medel att förbättra
sitt tryck och äfven dessförutom saknade förmåga att sköta det.
Det var därför ingen öfverraskning, när kanslern d. 29 Maj 1674
befallde konsistoriet att anställa rättegång mot Curio samt tillika
hemställde, om han icke under tiden borde afstängas från sin tjänst
och lön. Man bör hålla detta i minnet, att det sålunda var ban
själf, som genom sträng befallning gaf uppslaget till denna
rättegång, öfver hvilken ban sedan så ondgjordes, då den förde till den
skandalösa sammanstötningen mellan Rudbeck och konsistoriet.
Alldeles obegripligt är, hvarför den förre, som sedan tog saken så
bett, icke sökte i tid förebygga bela processen, hvilket nog ej skulle
varit honom svårt, särskildt om ban fore densamma framträdt med
samma anbud, som han efteråt gjorde, att gå i borgen för tryckets
reparation. Möjligen har ban varit så fördjupad i sin nya
Atlan-tika, att ban icke märkte, huru stormen drog upp, men än
sannolikare är, att han trott, att saken skulle aflöpa på belt annat sätt,
nämligen att det såsom förut skulle stanna vid skarpa varningar
och därpå föra till en ny uppgörelse, som förbättrade Curios i
Rudbecks ögon för svaga villkor. Ty tid har ingalunda saknats att
förekomma hvad som skedde, i det konsistoriet icke gjorde sig
brådtom med saken. Först i Dec. 1674 inleddes rättegången, men
den hade väl ej börjat, förr än den artade sig till skandal,
tydligen genom Rudbecks starka inverkan. I tvenne månader höllos
täta, långa och stormiga sammanträden, i hvilken de hårdaste ord
växlades1 mellan Rudbecks talrika motståndare å den ena sidan och
hans två säkra, men hetsiga vänner, räntmästaren 01. Verelius och
eloquentiæ professorn Andreas Norcopensis2 å den andra; själf hade
1 Verelius utbrast ön gång, att det såg ut, som om man ville hafva
halsen af Curio, innan saken var rannsakad. A andra sidan skrof E.
Benzelius i en inlaga, att, han icke lät sfeimma sig, om också motståndarna gingo
kring som lömska djur.
- Någon fullmakt för Norcopcnsis såsom eloquentiæ professor har jag
ej funnit. Hans utnämningshistoria är ott godt bevis på, huru man
trasslade denna tid med platserna. K. Maj:t hade <1. 26 Juni 1667 nämnt Erik
Lindeman (den sedan så ryktbare Lindschöld) till professor eloc[uentiæ efter
den döde Uhr och samma dag flyttat professorn i praktisk ülosoti P.
Ljungh till lärostolen i logik efter den aflidne Unonius samt gifvit Ljungbs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
