Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Rudbeck, som vi minnas, alldeles dragit sig ifrån konsistoriet. Till
stridens skärpande bidrog det ohöfliga och spetsiga skrifsättet i
Cu-rios inlagor, hvilka säkerligen voro författade af Rudbeck, och det
oskickliga uppträdandet inför rätta af Curios ombud,
studentadvokaten Ingo Rudbeck.1 En sak framgick dock, trots all oenighet i
öfrigt, med tillräcklig klarhet, och det var att tryckeriet befann sig
i det ömkligaste skick.
Olof Rudbeck, som äfven för den nya släktförbindelsens skull
var djupt intresserad af Curios välfärd, började nu blifva allvarsamt
orolig för utgången och ban begärde af kanslern genom bref,5 att,
eftersom konsistoriet väl skulle öfversända domen till sin kansler,
innan den publicerades, ban måtte ock få tillfälle att yttra sig,
innan kanslern företog saken. Han åberopade att hans ansvar i
saken var stort, efter det var ban som öfvertalat Curio att
mottaga platsen i Upsala, och han lät antydningar falla, att konsistoriet
torde hafva lika stor andel i tryckeriets usla skick som denne;
därjämte påpekade han, att processen torde lägga hinder i vägen
för utgifvande af Atlantikan, säkerligen ett starkt argument både
för honom och kanslern att antaga sig Curios sak. Men äfven
hans motståndare voro ej sena att söka motverka hans inflytande.
Universitetets rektor, Magnus Celsius, en oförfärad man, skref också
till kanslern,8 för att lägga alla Curios synder för hans ögon, och
ban räddes icke för att, med tydlig hänsyftning på Rudbecks andel
i alla de obehag processen förorsakat konsistoriet, skrifva, att "bland
oss finnas de som äro akademiens edsvorne . . . hvilka upplägga
sig för Curios starkaste patroner i saken och strida för honom på
förra professur s\t Andreas Xorcopensis. Då Ljungh klagade bittert öfver
sin förflyttning, beviljade kanslern d. 3 Aug. 1667, att han skulle få
be-hålla sin förra professur och Xorcopensis taga logiken. Emellertid ändrades
äfven detta, i det Claes Arrhenius d. 23 Okt. 1667 nämndes till logices
professor. Orsaken härtill var nog den, att Arrhenius behöfde hjälp, att
Xorcopensis ännu befann sig på utländsk resa och att man å högre ort
tillämnade Lindeman plats i kansliet, hvarigenom hans eloquentiæ professur kunde
I il i ledig åt Xorcopensis. Xär detta skedde, är som sagt obekant, eloquentiæ
professuren tillträdde X. först i Mars 1672 efter sin hemkomst.
1 Bror till Disa .Takoljsdotter Rudbeckia, änka efter språkmästaren
Ambrosio Frediani och sedan 1671 gift. med Curio. Ingo var således Olof
Rudbecks kusin.
2 D. 28 Dec. 1674, tryckt i Bref af O. R. s. 98.
8 8 Jan. 1675 (orig. R. ark.) Som bevis på Celsii dristiga mod kan
nämnas, att när P. Rudbeckius d. 13 Mars 1672 i konsistoriet anmält
kanslerns missnöje med att Celsius kritiserat Ravii arbete, svarade Celsius
oförskräckt: »Vi sitta här likväl, som jag hoppas, at’ K. Maj:t liållne förde
karar, att vi våra professioner försvarligen må kunna handhafva. ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
