Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
det högsta, att han icke allenast från alla obligationer måtte befrias,
utan ock Akademien honom ... på en ansenlig post debiteras".
Med de sista orden syftade Celsius på Curios anspråk att utfå 900
daler smt, som Rudbeck skulle å konsistoriets vägnar lofvat Curio
vid dennes antagande 1659, en sak som detta med fullaste skiil
bestred1 och soui ej heller Rudbeck kunde någonsin leda i bevis.
Men ingenting i bela processen synes så hafva retat den sistnämde
som det, att konsistoriet icke ville tillerkänna en hans attest i
fråga om detta löfte till Curio någon rättskraft och därjämte
vägrade att yttra sig öfver hans löjliga fråga, om den ansåge attesten
vara sann eller falsk, något hvaraf ban sedan gjorde mycket väsen.
Mot slutet af Januari 16^1 var konsistoriet omsider färdigt med
domen. Juristen Åkerman, som stod på Rudbecks sida, satte i
fråga, om den icke skulle före afkunnandet kommuniceras med
kanslern, men de öfriga funno detta öfverflödigt och åberopade
särskildt härför ett (nu förkommet) kanslersbref af d. 14
Oktober 1674. Detta deras förfarande utmålade Rudbeck sedan som
höjden af olagligliet, det iir dock att märka, att privilegier och
konstitutioner icke föreskrefvo annat än att domen skulle meddelas
kanslern, hvilket ock genast skedde.
I utslaget, som afkunnades d. 23 Januari 1675, dömdes Curio
sin tjänst förlustig, att återbära de 300 daler smt, som universitetet
försträckt honom och att återställa trycket i samma skick som han
mottagit det; bokförartjänsten skulle han af nåd få behålla. I en
accessorie-dom fälldes han för äreröriga utfall mot E. Benzelius,
sekreteraren Hadorph m. fl. till 14 dagars fängelse och böter. Det
var icke att vänta det Olof Rudbeck skulle firma sig i en dylik
utgång af processen, och ingen hade kunnat haft något att anmärka,
om ban uppmuntrat och hjälpt Curio i vädjan till högre rätt, men
ban valde en annan väg, som slog hans samtid med häpnad. Det
kunde knappast undgå honom, att Curios sak var svag och att
en blott vädjan till Hofrätten icke hade stor utsikt till framgång.
Helt annat vore det, om han kunde förbyta saken i en process
mellan konsistoriet och sin egen mäktiga energiska person, i så fall
kunde han, med sitt stora inflytande hos kanslern och sina
förbindelser med andra stormän, sannolikt gifva saken en sådan vändning,
att konsistoriet under det starka trycket från ofvan funne det bättre
att kapitulera och ingå på en kompromiss. Med sin fyndighet
behöfde han icke grubbla länge för att finna en utväg. Han be-
1 Stigzelius, Lithman ocli Sundel, alla förut professorer, insände
förklaringar stridande mot Rudbecks uppgift, likaså Schefferus (Kons. prot.
20 och 23 Jan. 1675).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
