- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Förra afdelningen. Universitetets öden /
145

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

att hinna inhämta kanslerns vilja, men samtidigt med att
förklaringen afgick till Hofrätten sändes akademisekreteraren Hadorph
som express till kanslern med en skrifvelse af d. 27 Fehr., hvari
konsistoriet redogjorde för hvad som inträffat och hemställde, om
icke Rudbecks process borde dragas under en sådan domstol, som
konstitutionerna omtalade,1 efter, såsom det något oförsiktigt tillades,
"herr Rudbeck på intet vis lärer sig försumma att söka på det
högsta underkufva konsistoriet denna gång".

Den vändning saken tagit måste synas en man af De la
Gardies skaplynne icke blott obehaglig, utan rent af vedervärdig. En
process mellan Curio och konsistoriet hade icke behöft väcka
synnerligt uppseende, i den kunde ban utan att blottställa sig ingripa
och jämka samt särskildt göra sin trogne tjänare Olof Rudbeck mer
än en tjänst. Men en process mellan Rudbeck och konsistoriet måste
gå kring land och rike, och i den kuude han befara åtskilligt
obehag för sin egen person. Och dessutom hade Rudbeck nu hunnit
ingifva honom en annan uppfattning af saken och stärkte hans
lust att vältra ansvaret från sig på andra. Alldeles glömsk därför
af att konsistoriet på hans egen stränga befallning skridit till
rättegången mot Curio och att han vid de deputerades besök icke låtit
falla ett ord af missnöje med domen, men väl med Rudbeck,
uppretade ban sig i sitt sinne mot den part som han nu ansåg ensamt
bära skulden för, att denna stridsfråga kommit till världen och
fann för godt att på sitt vanliga hastiga och svaga sätt handlöst
skjuta alltsammans ifrån sig. Man skulle väl kunna tycka, att han
efter sitt föregående åtgörande borde haft svårt att intaga en sådan
hållning och för den utfinna ett någorlunda hjälpligt försvar. Men
nöden skärper människans uppfinningsförmåga, och Rudbeck hade
slugt kommit honom till hjälp med anvisning, huru reträtten skulle
anställas. När därför Hadorph, som redan d. 28 Febr. inställt sig
på Kägleholm, öfverlämnade konsistoriets bref af föregående dag,
hvari detta vädjade till hans skydd i den sak ban själf anbefallt
och sedan gillat, antog han en förnärmad och afvisande hållning.
Nu hette det, att han icke kunde åtgöra något åt saken, efter
konsistoriet icke meddelat sig med honom, innan det afkunnade
domen, han hade för öfrigt på Venngarn blott fått del af den ena
partens ofullständiga och vilseledande framställning, och därför
finge saken nu hafva sin gång, isynnerhet som Rudbeck så hårdt
yrkade därpå; nu finge de nappas med hvarandra bäst de ville,
helst han så ofta fått höra, att han toge Rudbecks parti. Och i

1 Enligt Kap. 2, § 2, mom. 5 ägde kanslern i så fall med sig adjungera
två biskopar ocli två medlem mar ur hofrätten eller något annat kollegium.
Ups. Univ. Hiat. II, 1. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2f/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free