Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
samma tonart gick det bref som han d. 6 Mars affärdade till
konsistoriet. Då han i detta än starkare betonar den uppfattning, som
Rudbeck sökt ingifva honom, nämligen att konsistorium var part i
målet och således dömt i egen sak, torde det böra erinras om hvad
både han och Rudbeck bort veta, ehuru nutidens läsare kanske ej
genast iakttaga det, att konsistoriet var domare, universitetet och
Curio parter. Konsistoriets svar på hans ovänliga bref af d. 6
Mars1 gaf honom blott ett kanske icke ovälkommet tillfälle att i
nytt bref af 18 Mars än starkare frånsäga sig all gemenskap med
dess åtgöranden och gifva det en ytterligare näpst. Detta hade
förnyat sin begäran om en utomordentlig domstol under lians
præ-sidiurn, på hvilken framställning han ej svarat i brefvet af d. G,
utan endast sagt, att justitien borde hafva sin gång. Nu
förklarade ban åter, att denna fråga var för sent väckt och tillade
med onödig hårdhet, att ban icke gifvit konsistoriet tillstånd att
öfver hans ämbete föra något förmynderskap och att ban i öfrigt
icke kunde se, hvarför konungens högsta rätt icke skulle kunna
vara en oväldig domare. Dess beklagande, att universitetskanslern
skulle skjuta universitetets sak ifrån sig, besvarade ban med, att
detta hade ban gjort för att icke ådraga sig misstanke för
partiskhet, och att ban i detta sitt beslut ytterligare stärkts af
beskyllningen, att Rudbeck fört honom på andra tankar, hvarigenom
konsistoriet tydligen visat, huru det uppfattade hans handlingar.
Nu vore han trött vid att höra deras trätor och såge icke ogärna
att allt komme i ljuset för Kongl. Maj:t, så at.t livar och en måtte
bli känd som han meriterade; det kunde aldrig ursäktas, att
konsistoriet fällt sin dom, utan att först kommunicera den med honom.
Till sist utslungade ban dessa oförtjänt bittra ord, i hvilka man
igenkänner ett troget eko af hvad Rudbeck i långa tider inblåst
i hans öra: "Det är väl, att Kungl. Maj:t nu får tillfälle att erfara,
huru Akademien framför alla andra riktigt dess underhåll njuter och
huru litet däremot considereras allmänna nyttan, hvilken nästan
aldrig i consideration kommer, men väl livar konsistorii-dag, huru
salaria riktigt må utgå."
1 bjärt kontrast till denna bannstråle stod det, visserligen
allvarliga och förmanande, men ock af innerlig välvilja
genomströmmade bref, som han samma dag lät afgå till Rudbeck. Denne fick
visserligen en stark uppsträckniug för att ban, utan att inhämta
kanslerns vilja, gifvit sig under borgerlig rätt och stämt
universitetet, och ban varnades för att insistera på konsistoriets förmenta
1 Konsistoriets svar af il. 10 ar förkommet, innehållet synes af kanslerns
gensvar 18 Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
