Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
af alla andra dokumenter, hvaraf han kunde hafva behof.
Konsistoriet afvisade med full rätt bägge anspråken; det vore ej dess
skyldighet att uppleta hvad han ansåg sig behöfva, det finge ban själf
uppgifva.
Man kan inte förvåna sig, om konsistoriets starka ord i brefvet
af 28 April uppväckte kanslerns synnerliga misshag; hans sinne var
därjämte ytterligare uppretadt genom ett försåtligt bref som ban
samtidigt mottog från Rudbeck,1 hvari denne icke skydde att
uppöfva föregifna, mer än tio år gamla förnärmelser, som ban påstod
konsistoriet hafva begått mot kanslern, och som ban först nu
uppdagat; tillika framkom ban med den insinuationen, att niotståndarne
ville draga saken undan hofrätten genom att utverka en
kommisso-rialrätt, hvars medlemmar de hoppades fä själfva utse och i hvilken
de tänkte gå sin kansler förbi. I en af dylika insinuationer
uppjagad stämning affattade den sistnämde d. 2ö Maj sitt svar till
konsistoriet. Detta begynte med att säga, att det bref han mottagit,
väl hettes vara utgånget i konsistoriets namn, men att han, af
innehållet att döma, verkligen hade svårt att tro det. Och det låg ett
omisskänneligt hot i hans därpå följande begäran att få veta, om
brefvet verkligen uppsatts efter öfverläggning i konsistoriet, hvilka
i så fall varit tillstädes, om alla erkände sig hafva däri del
och om sekreteraren eller någon annan uppsatt brefvet. Men
konsistoriet lät sig icke förskräcka. Det hade gått, tör långt och kände
sig för öfrigt tillräckligt misshandladt, för att nu längre falla undan.
På kanslerns bref som föredrogs d. 30 Maj afgaf det redan följande
dag ett klart och bestämdt svar. Man beklagade om brefvet
of-fenderat honom, men begärde att i så fall få veta, hvaruti detta
varit fallet, så att man kunde få försvara sig. Det förra brefvet
var beslutadt i en konsistoriesession och alla hade godkänt beslutet
"utom de tre som antagit vederpartens parti", och som sekreteraren
var sjuk, hade konsistoriet själft lagt hand vid författandet. Detta
manliga svar kom säkerligen kanslern att studsa, men särskildt torde
hans ögon öppnats däraf, att Rudbecks vän, den rättrådige och
sansade Hoffvenius, på samma gång han uttalade sitt ogillande af
sådana uttryck, som att kanslern mer trodde Rudbeck än
konsistoriet, och af att åtskilliga nya ej med frågan sammanhängande
anklagelser framställts mot Rudbeck, dock i sak anslöt sig till
konsistoriets uppfattning och till dess försvar mot Rudbecks grofva
beskyllningar. De la Gardie tyckes nu hafva insett, att klokheten
bjöd att icke drifva saken för långt, utan låta den tillsvidare hvila
1 Rudbeck t. kanslern 27 April 1075 (Bref af O. R. s. 111).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
