Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i r> i
tillbaka, hvarpå de ur protokollet utjusterats.1 Trots detta, och
ehuru Rudbeck själf aldrig var i konsistoriet närvarande, hade han
genom sina vänner därstädes fått nys om saken, och här var ett för
godt tillfälle att hämnas för att han skulle lämna det obeaktadt.
När så vid vårens slut tiden nalkades, då Arrhenius i tur och
ordning skulle öfvertaga rektoratet, anmälde Rudbeck saken för kanslern,2
och denne öfverraskade konsistoriet d. 30 Maj med ett bref, som
anbefallde rektorsvalets inställande, tills ny order från K. Maj:t
hunne ankomma. Några dagar därefter, d. 7 Juni, förklarade ban,
att Arrhenius icke finge blifva rektor och att ban skulle afstängas
från sin tjänst, till dess ban svarat för sina förgripliga diskurser i
Curios sak, hvars alla protokoll skulle "oförfalskade" öfversändas.
Konsistoriet råkade inför denna sista fordran i verklig förlägenhet,
ty originalkladdarna voro icke renskrifna ännu, och för öfrigt var
ju Arrhenii yttrande bortjusteradt. Juristen Åkerman, för öfrigt
Rudbecks anhängare, fann ett godt råd, nämligen att tacka kanslern
för hans nyss gifna hjälp vid förhindrande af ett godsbyte och på
samma gång siiga, att, så fort rektor (Magnus Celsius) blefve frisk,3
skulle det inkomma med handlingarna. Arrhenius skyndade emellertid
att (d. 15 Juni) i de mest ödmjuka ordalag afbedja sitt fel och
bedyra, att hans ord aldrig åsyftat kanslerns höga person, hvarjämte
konsistoriet, då det d. 29 Juni insände handlingarna, betonade, att
det genast vid olyckstillfället uttalat sitt starka missnöje ined
Arrhenii uppträdande, äfvensom att hans yttrande på hans egen
begäran utjusterats; det hade sålunda visat månhet om sin kanslers
heder.
Huru djupt allt detta gic-k konsistoriet till sinnes, synes däraf,
1 Man kan (lärfur ej säkert se hvad Arrhenius sagt, men det synes
sannolikt, att han talat om hemliga angifvare hos kanslern och tydligt nog
syftat pä, Rudbeck. Yttrandet fälldes i sessionen d. 11 Jan. 1675.
3 Redan d. 27 April gör han antydan härom (Bref af O. R. s. 114).
8 Rudbecks insinuation d. 14 Juni, att Celsii sjukdom bestod i »podagra
politica» (Bref af O. R. s. 118) är säkerligen hans eget påfund, Celsius hade
alltid courage de son opinion. Omnämda bref erbjuder i öfrigt ett osökt
tillfälle att visa, huru otillförlitliga Rudbecks uppgifter stundom äro. Han
anför nämligen där namn på 8 professorer, som skulle varit för brefvet af
d. 28 April, och på 14, som varit emot, således stått på hans sida. Ku är
att märka först, att hvarken bref eller protokoll visa, hvilka som varit för
eller mot, vidare att han medräknar Buscagrius, som var e. ord. professor,
Loccenius, som aldrig gick i konsistoriet, Lithman, som 27 Juli 1674 nämnts
till biskop i Strängnäs, samt Schefferus, Skunk och Fornelius, hvilka nästan
alltid hafva tagit parti mot honom. Hoffvenius, eljest hans vän, delade
ju, som vi sett, de åttas åsikter. Om Berelius och Gartmans ställning råder
fullständig ovisshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
