Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
att då M. Celsius d. 30 Juni utfärdade program om rektoratets
öfvergång till P. Aurivillius, vågade lian i detta aktstycke, som ju
skulle komma äfven under kanslerns ögon, säga, att han beklagade
sig, icke öfver rektorsämbetets tyngd, men väl öfver tidens bisterhet,
som rubbat universitetets lyckliga tillstånd. Han skulle helst med
tystnad förbigått, att hårda omdömen voro sedan flera år i svang
om universitetet och att man oförtjänt hemsöktes af besvärligheter,
men dessa voro mera allmänt kända, än att de kunde förtigas och
mera tyngande, än att de borde undaiidöljas. Man liade endast att
anbefalla sig i den himmelska försynens hand, Gud skulle nog träda
in för sanningen och oskulden.
Knappast liade de steg, som tagits äfven i ocli för sig varit nog
att blidka kanslern och nu tillkom en ny angifvelse af Rudbeck,1
som än ytterligare stegrade hans vrede. Rudbeck hade nämligen
nu haft att berätta, att äfven efter att det första straffande
kanslers-brefvet ingått, liade Arrhenius haft den otroliga djärfheten, att i en
epistola gratulatoria, som vidfogats en disputation De Iride - göra
en förgriplig hänsyftning på kanslerns ynnest för Rudbeck genom
följande uttalande, "att potentater ocb andra bruka sin mäktighet
att försvara de lättfärdiga mot fromma och oskyldiga". 1 djupaste
förbittring aflät De la Gardie till konsistoriet d. 5 Juli en i föga
värdiga ordalag hållen skrifvelse. Arrhenii oförskämdhet (han antog
saken sålunda utan vidare som bevisad) liade gått honom så mycket
djupare till sinnes, som ban dragit fram mannen ur fattigdom ooh
förgätenhet ocb förut öfversett med flera lians grofva förseelser; han
måste rent af förklara honom för en ärkeskälm, tills ban bevisat
sitt lättfärdiga tal, och för detta skulle Arrhenius med snaraste blifva
judicialiter tilltalad, Alldeles glömsk af hvad konsistoriet dock
upplyst om sitt åtgörande, då Arrhenii uttryck fälldes, anklagade han
det ånyo för att hafva låtit vänskapen mot en kollega väga tyngre
än hänsynen till kanslerns heder. Med mera skäl kunde han då
sträcka upp det för att det låtit Arrhenius, i trots af kanslersbrefvet
d. O Juni, behålla sin plats i konsistoriet, men han tillät sig äfven
att giftigt tillägga, att detta väl skett för att visa världen, att det
kunde, såsom nu ock af ungdomen utspredes i landet, godtyckligt
ringakta hans rättvisa begäran. Om redan detta bref vittnar, att
ban i sin vrede alldeles tappat besinningen, framgår detta än
starkare af det bref, som han samma dag tillsände Rudbeck och hvari
ban sökte egga denne att lagfora Arrhenius samt göra det så grund-
1 Rudbeck till kanslern 14 Juni 1675 (Bref af O. K, s. 116).
3 Gradualafhandling af J. Lindh under M. Celsii praesidium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
