Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
handlade man kort: lians begäran att få begagna protokollen till
sitt försvar, efter ban ämnade bos K. Maj:t nedlägga sitt
kurators-ämbete, afvisades, ocb man lät honom veta, att han egentligen icke
hade med universitetet att göra, sedan ban gifvit sig under stadens
jurisdiktion.1 Under sådan stämning hos konsistoriet var det icke
att vänta, att kanslerns personliga ingripande skulle uträtta något.
Han gjorde dock ett försök. Innan ban efter kröningen lämnade
Upsala, kallade han konsistoriet till sig d. 6 okt., i förhoppning att länka
striden till fredlig uppgörelse. Hans uppträdande vid tillfället inger
icke stor respekt för hans personlighet. I sitt tal blandade ban
dåligt skämt, stora ord och dolda hotelser på ett sätt, som icke var
värdigt en mail i hans höga ställning; medveten om sin egen
svag-bet försökte ban på detta sätt dölja den för andra. Han begynte
med att i stränga ord uttala sig 0111 universitetet, ban sade sig icke
kunna förtiga, att dess ärenden till en del voro sådana, att ban
nästan skydde för dem; man liade rört vid hans ämbete, fört
opassande diskurser ocb icke aktat hans bref. Efter denna uppsträckning
åt konsistoriet fann ban väl opartiskheten fordra, att gifva äfven
Olof Rudbeck2 en dylik: "Hvad lierr Rudbeck vidkommer", yttrade
ban, "må han själf tala i sin sak, jag vill ingen grulm (?) mer hafva
däri. Jag vet eljest, att ban är en lärd karl, har låtit ut.gå vackra
skrifter, men jag kan intet tåla, att ban sätter sig emot mitt
ämbete. Vi äro intet lika kålsupare vi båda, kan ock eljest intet
förtiga 111ig mycket förtrutit, at.t han så ofta framkommer, kan intet
låta det ringaste utgå eller skrifva, utan det skall vara pikant." Han
antydde därpå, att det dock var ganska ovisst, huru processerna skulle
utfalla, och om konsistoriet skulle kunna värja sig mot Rudbecks
beskyllningar; ban gick till och med så långt, att ban lät
framskymta, att Rudbeck kunde hafva i reserv nya oväntade
anmärkningar. Men alla lians vinkar uträttade ingenting, till sin stora
förvåning fann han, att konsistoriets mod var obrutet; det ansåg sin
sak vara rättvis och god, alla delade tydligen Brunneri öppet
uttalade tanke, att det var svårt att "torka i sig dylika förvitelser".
Som kanslern icke framlade något kompositionsförslag (och detta
var nog ej heller hans afsikt, ty han ville helst hålla sin person
så mycket som möjligt utanför och locka konsistoriet att taga
initiativet), blef icke något beslut fattadt i den ena eller andra
riktningen. De la Gardie hoppades väl, att i alla fall hafva banat vägen
för den önskade kompositionen, och nu följde starka påtryckningar.
1 Kons. prot. 17 Sept. 1075.
2 Denne, som aldrig infann sig i konsistoriets vanliga sessioner,
uppenbarade sig dock nu, nar kanslern sammankallat professorerna i sin bostad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
