Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
föreläsningar däraf omöjligjorts.1 För att rätt förstå möjligheten
af studenternas stora sjelfsvåld, har man att erinra sig, att de
ofta hitkommo vid alltför unga år och i afsaknad af den tukt, som
var en nödvändig förutsättning, för att den från hemmets tillsyn
lössläppts ocli af andra band här föga besvärade studenten skulle
kunna rätt begagna den akademiska friheten. Oseden att inskrifva
unga pojkar florerade fortfarande, och att den adliga ungdomen
hade informatorer betydde föga, så själfmedvetna som deras elever
voro: skolorna fortforo ock att släppa ifrån sig halfvuxna och illa
uppfostrade djäknar.
Äfven gent emot akademifogdarne var det svårt för konsistoriet
att upprätthålla sin myndighet, till en del beroende därpå, att desse
ansågo sig endast hafva med räntmästaren att göra. Dessa herrar
intogo vid denna tid en ganska egendomlig ställning till sina
akademiska förmän. De blefvo vanligen förmögne män på sina tjänster,
som de kunde använda att drifva inbringande affärer, och man var
icke så litet beroende af deras goda vilja, för att i rätt tid och till
största möjliga belopp få in akademiens spannmålsräntor af bönderna.
A andra sidan visste fogdarne att göra sig goda inkomster genom
att missbruka sin makt öfver bönderna; för s. k. vängåfvor läto de
dessa sitta inne med utlagorna öfver tiden eller angåfvo rent af, att
restantierna berodde på oförmåga. Och säkerligen var denna
fog-darnes egennytta mycket mera än bondens verkliga oförmåga, bägge
lika svåra att kontrollera, en orsak till, att trots de stora
afskrif-ningar af restantier, som det godhjärtade konsistoriet litet emellan
verkställde, växte dessa restantiers siffra oupphörligt i höjden.a Och
om universitetet klämde åt fogden för hårdt, lät denne bonden
umgälla det och tvang honom att sälja sin säd i otid, ofta för vrakpris,
hvarför konsistoriet måste lägga sig emellan och föreskrifva sädens
uppläggande i lador, tills man kunde skaffa bättre pris. En annan
osed hos dessa myndiga fogdar var, att de aldrig lämnade in sina
räkningar i utsatt tid, hvilket omöjliggjorde hufvud böckernas
afslutande. Som ett exempel på en fogdes oförskämdhet kan anföras,
att när fogden Lars Unonius erinrades i konsistoriet (28 Juni 1676),
att han var jiå efterkälken med sina räkningar, svarade han trotsigt,
1 Kons. prot. 17 Nov. 1680. Studentarresten, som af ungdomen nästan
betraktades som en förlustelseort, var då belägen i bottenvåningen af ett
litet hus inne på Gustavianigården, i hvars öfre våning Curios tryckeri
var inrymdt.
2 Dessa restantier stego från 2,569 daler smt 1671, till 23,263 år 1680.
Och ändock liade universitetet under samma år i medeltal årligen afkortat
983 daler å löpande årets restantier och å äldre sådana efterskänkt 388.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
