Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
och innehöll förbud mot alla vidare godsbyten samt satte tillika ur
kraft alla kungliga bref, som kunde vara utverkade i dylikt syfte.
Vi få dock längre fram se, att konungen själf följande år handlade
i strid med detta sitt beslut. Emellertid kunde konsistoriet med
detta kungliga bref i hand d. 5 April alldeles afvisa Anna Rålambs
pretensioner.
Ej mindre bekymmer hade konsistoriet under dessa år af
processen med räntmästar Chruzelii änka. Hon hade vädjat till
kammarkollegiet, och detta, som icke hade samma anledning att söla,
som Hofrätten hade i Curios och Rudbecks processer, fällde sin dom
redan d. 17 Augusti 1076. Alldeles emot hvad man i konsistoriet
så säkert trott frikände kollegiet änkan för universitetets stora
fordran och insatte henne i hennes mans egendom, som universitetet
sekvestrerat. Slaget var förfärligt, ty det gällde ju förlusten af det
ofantliga beloppet af 60,000 daler smt, och dessutom kunde man
ock vänta ersättningsanspråk af änkan för räntorna å hennes
innehållna egendom. Konsistoriet beslöt begära revision af domen hos
K. Maj:t, det tyckte sig därtill hafva goda skäl, då de räkenskaper,
hvarpå det stödt sig, uppgjorts efter en instruktion, som
kammarkollegiet gillat, och kollegiet dessutom approberat den första i
enlighet härmed uppgjorda årsräkningen. Mot beslutet, som fattades
med 13 röster, reserverade sig C. Arrhenius och M. Celsius. Den
förre påpekade, att för framgången af en begäran om revision
fordrades att kunna framlägga nya och bättre bevis, men sådana
saknade man alldeles, och Celsius sade rent ut, att man låtit sig
genom Rudbecks förespeglingar inleda i denna process, som aldrig
stode att vinna, då man icke hade några solida dokumenter att
uppvisa, men en domstol icke läte afspisa sig med sköna ord, utan
fordrade fullgiltiga skäl. Den senare hade fullkomligt rätt i att
bevisningen varit klen, ty den stödde sig på långt efteråt nästan
gissningsvis uppgjorda hufvudböcker, som icke hade klara verifikationer
att åberopa. Men konsistorium fann naturligen hårdt att förlora,
och kanslern delade dess åsikt, att domen icke var rättvis. Mest
betydde kanske, att Rudbeck ifrigt yrkade på, att processen skulle
fortsättas, och däri tog verksam del.1 Revisionsförsöket fick dock,
som vi framdeles få se, en olycklig utgång.
Slutligen kan i korthet nämnas, att till tidens många
besvärligheter hörde äfven, att ett icke ringa antal universitetslärare måste
1 Kons. prot. 20 Aug. 1676, 1 Dec. 1077 och 26 Mars 1078; konsist, till
kanslern 8 Sept., Rudbeck t. kanslern 3 Dec. 1676 (Bref af O. R. s. 136);
kanslern till sonen Gustaf Adolf 5 Jan. 1677 (kopia kons. arkiv).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
