Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
på kunglig befallning taga del i de sorgliga hexeriprocesser, sora dessa
år upprörde land och rike. E. ordinarie professorn Karl Lundins
deltog 1673 i rannsakningen i Helsingland,1 juristen Åkerman och
den nyutnämnde teologie professorn Samuel Skunk suto följande år
i den kommission sora rannsakade i Ångermanland,2 och under året
1676 tyckas ända till 7 professorer hafva hindrats i sina
föreläsningar af dylikt uppdrag.3 Konsistoriets begäran hos kanslern, att
dess medlemmar måtte befrias från uppdraget, besvarade han d. 5
Januari 1677 med, att han icke kunde åtgöra något åt saken, ehuru
ban delade dess åsikter om de olägenheter för undervisningen, som
däraf förorsakades. Det skulle vara frestande nog att ingå på denna
märkliga rörelses historia, särskildt dess egendomliga psykologiska
företeelser, både hvad de olyckliga offren och deras förblindade domare
angår, men det ligger utom området för denna historia. Endast så
mycket vill jag omnämna, att tvenne i domstolarna sittande
universitetsmän lade i dagen en något bättre och sundare uppfattning,
än flertalet af öfriga domare, rörande företeelsernas art och värdet
af de aflagda bekännelserna och vittnesmålen. När teologiska
fakulteten d. 24 Nov. 1675 underskref sitt betänkande i saken, inlade
en af dess medlemmar, Martinus Brunnerus, ett eget mildare
utlåtande.4 Han ansåg, att de gräsliga tilldragelser sora uppgåfvos
hafva ägt rum voro oftast frukten af en uppjagad och förvillad
inbillning, och han höll på, att inga andra bevis finge åberopas, än
de som voro klarare än dagen. Egen bekännelse eller
medbrotts-lingars vittnesmål tillmätte han ingen giltighet, och barnens
berätt-telser ansåg ban icke vara något att bygga pä; ban ville icke
förneka möjligheten af trolldora, men fordrade oemotsägliga bevis för
dess förekomst. Och Lundins betonade, hvilken roll en sjuklig
fantasi, låt vara att den eggats af djäfvulen, spelat i bekännelserna,
särskildt barnens, hvarpå ban anförde faktiska exempel; ban manade
därför till stor varsamhet och röstade för mildhet i straffen.s
1 Lundii »Uppsats på några punkter trolldomsväsendet angående»,
underställda Kungliga kommissionen i Bollnäs 29 Jan. 1673 finns i kopia
i Ups. Bibi. K. 95; en uppsats at Lundius och G. Rosenhane där
sammastädes B. 125.
* Protokollet öfver rannsakningen i Ångermanland i Ups Bibi. K. 82.
° Kons. prot. 11 Juni, 19 Aug., 27 Sept, 7 Okt. 1676; Konsist, till rådet
10 Okt. och till kanslern 30 Nov. 1676.
4 Teologiska fakult:s betänkande ocli Brunneri utlåtande i Ups. Bibi.,
Palmskölds saml. V, T. 3 s. 369 och 427. Jfr. Anjou, Svenska Kyrkans hist.
ifrån år 1593 s. 543 ff.
r’ 1 Lundii uppsats (se ofvan not 1) förekommer följande riktiga tanke:
»Certum tamen est media spiritualia multo majoris esse momenti ad hoc
vitium öxterminandum, quam ulla humana vel naturalia.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
