Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
måge icke längre fördrager så friska stekar, skall hans ämbetsbroder
Hoffvenius sköta om dissektiouen. Så grof kornigt lians språk än
är, är det tillika fullt af kraft, och på bottnen af hans skämt
ligget-en ton af djupaste allvar. Men den vanvördnad han visat latinet,
vetenskapens och universitetets erkända tungomål, har nog hos mången
väckt ond blod.1 Att man däri såg rent af ett attentat mot
universitetets anseende, framgår af det bittra bref, hvari den klassiskt
lärde Johannes Schefferus tre dagar senare utgöt sin vredes skålar öfver
Rudbecks tilltag.2 Hans stämning mot denne var redan förut
förbittrad i anledning af den häftiga polemik, som ban vid denna tid
förde rörande det äldsta Upsalas läge med Olaus Verelius, bakom
hvars rygg han riktigt spårade Rudbeck såsom den egentliga själen
i fejden. Schefferus fann det vara till vanära för universitetet, att
svenska språket användts i ett akademiskt program, och särskildt
att Rudbeck skrifvit, att detta skett, för att ungdomen skulle kunna
bättre förstå honom; huru skulle mail då i utlandet kunna tro annat
än att universitetet var föga bättre än en trivialskola. Hvad
Rudbeck behagat skrifva om, att det som han hade att säga icke kunde
uttryckas på latin, vore nog den fullaste sanning, om det skulle afse
hans förmåga att uttrycka sig på detta språk, men det bevisade på
intet sätt latinets fattigdom eller oförmåga. Sina moraliska
utgjutelser kunde Rudbeck godt hafva sparat eller än hellre riktat emot
sig själf. Nu ginge ban dock ikring och stoltserade, som om aldrig
något så sinnrikt och fint någonsin varit i Sverige författadt. Genom
denna häftighet kom Schefferus att i sin skarpa kritik alldeles skjuta
öfver målet.
Rudbeck har ej gärna kunnat förblifva okunnig om, huru man
bedömde hans uppträdande, men det bekymrade honom så litet, att
ban fyra veckor senare vid kadavrets begrafning ånyo inbjöd
allmänheten i ett svenskt program, denna gång belt kort, men
affattadt i samma skämtsamma stil.3 Det hette där, att ban icke skulle
omakat dem, som öfvervarit dissektionen, om de kunnat sammansätta
den dödas alla lemmar så lätt som de sönderdelats, men han
fruktade, att om alla världens skräddare från Adams tid till nu sloge sig
ihop, undantagandes "den som åt Adam och Eva gjorde den enfal-
1 Teoiogiska fakulteten öfverlade d. 12 Maj oiu programmet. Den stötte
sig vid talet om det skytiska språkets företräde i ålder för andra språk och
vid föraktet för de klassiska språken. Den tama resolutionen blef:
»Önskades att Gud ville gifva roliga tider och ville visa goda vägar till att
representera höga öfverheten, hvad som i sådana skrifters censur och
publicerande kan vara ex usu ecclesiæ et acadetniæ att i akt taga.»
1 4 Maj 1(377 till en »sekretetare» Original Ups. Bibi. G 260: d.
s 28 Maj 1677, tryckt i Bref af O. R. s. 155.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
