Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
blicket begrafna i Hofrätten. Men visserligen var lians ställning
ieke längre deusamma som fordom, då han stod bland de andra som
den nya tidens lysande representant, mannen som skulle görat. Till
hans heder bör dock sägas, att, ban med intresse och verkligt nit
skötte sin rektorsuppgift. Den viktiga frågan om änkornas
pensionering, som väckts straxt före hans rektorstillträde, fann i honom
en kraftig förespråkare.1 Änkorna hade hittills, förutom sin
lagliga rätt till nådår, fått understöd i växlande form, allt efter
kanslerns förordnande, dels med penninghjälp, dels någon gång med s. k.
prebendehemman. Det senare sättet var i sig oriktigt, ty dessa
hem-inan voro egentligen tillslagna till de särskilda professurerna såsom
lönetillskott, hvilket dock under De la Gardies oordentliga kansleriat
sällan iakttagits: i stället hade de följt innehafvarne åt, därpå gått
till deras änkor och sålunda till och med gått stundom förlorade
för universitetet. Man hade länge klagat häröfver, isynnerhet
därför, att hemmanen ej sällan ruinerades genom änkornas oförmåga
att sköta dem. Nu blef på konsistoriets af kanslern förordade
hemställan föreskrifvet genom kungligt bref af d. 12 Sept. 1679, att
hvarje änka skulle erhålla 20 tunnor spannmål årligen samt 3
tunnland af den pantåker, som universitetet 1667 fått kunglig tillåtelse
att inlösa af staden.
Alldeles tydligt spårar man Rudbecks hand i den framställning
som konsistoriet i Sept. gjorde lios kanslern, i hopp att sedan
genom honom få sina önskemål föredragna för K. Maj:t. Då man
emellertid icke saknade kännedom om, huru litet De la Gardies ord
nu mera vägde på högre ort, jämfördt med deras som dagligen
om-gåfvo den alltmer enväldige konungens person, vände man sig niecl
en ännu fullständigare skrifvelse till det mäktiga kanslirådet Erik
Lindschöld och bad honom intressera för saken äfven Johan
Gyllenstjerna och andra riksråd.2 Det var icke litet som universitetet
begärde, och som man lätt ser var det mest sådant som låg
Rudbeck särskildt om hjärtat. Man önskade stipendier för studerande
från Skåne, Halland och Blekinge, som man antog skulle hitströmma,
då Lunds universitet ansågs vara för alltid nedlagt. För
exercitie-statens återupprättande begärdes tillräckliga och säkra medel, den
hade ödelagts, sedan kronans anslag indragits under kriget. Icke
mindre viktigt vore att få ett nosocomium inrättadt, där förlamade
krigare kunde skötas och medicine studiosi vinna öfning i anatomi
1 Rudbeck t. kanslern 26 Aug. 1679 (R. ark.).
2 Konsist, t. ett kansliråd (säkerligen Lindscliüld) 17 Sept. och t.
kanslern 26 Sept 1679. Jfr. Rudbeck t. kanslern 11 Sept. (Bref af O. R. s. 174).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
