Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Envåldsriksdagen kom emellan, och sedan den brutit den stora
aristokratiens maktställning, fanns det möjlighet att hos ilen
enväldige och i djupet så rättrådige konungen häfda lag och rätt. Den
27 Nov. 1680 utgafs en kunglig resolution, som ånyo förbjöd all
afsöndring af universitetets gods och som tillade, att om hädanefter
någon skulle utverka sig något kungligt rekommendationsbref om
byte, förklarades härmed ett dylikt bref vara, såsom bedrägligen
tillkommet, alldeles kraftlöst. De sista orden bära ett vältaligt
vittnesbörd om, att Karl kände, hvad äfven erfarenheten tydligen
visat, att en enväldig regent är i hög grad beroende af sin
omgifning och stundom icke får se annat, än hvad denna vill, att ban
skall se. Ännu ett drag af Karls rättskänsla var, att ban 1680
befallde, att det akademihemman Fastad i Västmanland, som ban
så envist genom byte tilltvingat sig af universitetet, skulle till
detsamma återställas.
Sin stränga rättrådighet ocb tillika välvilja fick Karl tillfälle
att visa universitetet, när den beniga Chruzeliska processen slutligen
fick sitt afgörande i högsta instans i K. Majrts revision d. 23 Sept.
1680. K. Maj:t frikände änkan från allt ansvar för mannens
förskingringar och tilldömde henne att genast återbekomma den
egendom hon inbragt i boet samt ersättning för de räntor, som
universitetet under årens lopp uppburit af hennes sekvestrerade gods.
Underrättelsen kom som ett åskslag öfver universitetet, där man
icke velat tro på möjligheten af, att man icke skulle få någon
ersättning för de oerhörda belopp, soui den slarfvige och bedräglige
räntmästaren Bo Chruzelius förskingrat. Men det sannade sig nu
livad M. Celsius i tiden gjort gällande, att universitetet icke hade
dokumenter med rättsligt bindande kraft att förelägga domstolen.
Och ej nog med, att man icke återfick ett öre af det förlorade, man
skulle nu tillika ersätta änkan och hade dessutom haft dryga
kostnader för den långvariga rättegången. Det syntes vara en svag
tröst, att K. Maj:t genom nådigt bref af samma dag som domen
befriade konsistoriet från att ersätta universitetet den förlust, som
dess slappa handhafvande af den ekonomiska förvaltningen framkallat,
ehuru det fick en bister varning för hvad som kunde ske, om dylikt
i framtiden upprepades. Ersättningen till änkan kunde emellertid
blifva en allvarsam sak ocb särskildt för somliga föra till svåra
efterkraf, då röster böjdes för en rättsuppfattning, som då icke var
ovanlig, nämligen att förlusten icke skulle drabba universitetet som
ett odelbart rättssubjekt, utan de enskilda personer, hvilka som
konsistoriales haft med processen att göra, eller deras efterlefvande.
Man sände efter prokanslern, och i hans närvaro hölls d. 28 Sept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
